Kerstin och Bertil Karlsson i Vasalund

Bertil och Kerstin Karlsson i Vasalund, Lindholmen, Orkesta församling, Vallentuna
Foto: Monica Antonsson

Jag tog kontakt med Bertil Karlsson i samband med att jag grävde och skrev om den ryske teatermannen Matwey Schischkin som åren 1940-1962 bodde med sin hustru Elsa Schischkin i Vasalund i Lindholmen. Deras son Sven Schischkin föddes 1942 men blev bara 18 år gammal. Han dog i en motorcykelolycka i backen vid Kulla strax söder om Lindholmen 1960. Matwey Schischkin gick ur tiden två år senare och änkan Elsa Schischkin blev ensam kvar tills Kerstin och Bertil tog över.

Matwey Schischkin

Kerstin och Bertil Karlsson 
köpte Vasalund av Elsa Schischkin 1968. Det var därför jag tog kontakt. De om några kanske skulle kunna berätta lite om teatermannen Schischkin. Roger Larsson och jag åkte några dagar senare dit för att banda en intervju. 

Det blev totalt fiasko. 

Något felade och av vårt mycket trevliga samtal i vardagsrummet hemma hos Kerstin och Bertil finns bara 57 sekunder bevarade. Det är mera än pinsamt. 

Jag ska därför försöka rekonstruera berättelsen ur mitt sanslöst dåliga minne så gott det går, innan jag ringer och frågar om vi får göra om inspelningen eller om det duger ändå. 
Håll tummarna!

Kerstin är född 1937 i Härnösand och Bertil 1939 i Hofors. De träffades på en danstillställning och gifte sig den 19 oktober 1963. Tillgången på arbete tog dem så småningom till Täby där de fick en lägenhet och där Bertil fick ett bra jobb som bilmekaniker. Där kom sedan sonen Leif till världen 1967 innan flyttlasset året därpå gick vidare till Vasalund i Lindholmen. 1969 kom föddes sonen Hans Magnus och gjorde familjen komplett.   

- Vi var på fest hos bekanta en fredagskväll våren 1968, säger Bertil. De hade just köpt hus och vi pratade om hur fint det skulle vara att ha något eget. Då var det plötsligt en vän som sa, att hans moster skulle sälja sitt hus sälja uppe i Lindholmen. Mäklaren hade ännu inte hunnit börja annonsera så dagen därpå for vi hit för att titta på fastigheten. 

Vasalund var ursprungligen ett litet torp under Lindholmens gård. Det var även Kastenvik och Kohagen som ligger i närheten. 

Vasalund i Lindholmen
Foto: Monica Antonsson

- Elsa Schischkin tog emot oss med kaffe och bullar  under eken här ute, säger Bertil. 

Hon var vänligheten själv och tog hand om oss på alla sätt och vis fast hon var så värkbruten efter ett långt livs hårt arbete. 

Kerstin var lite tveksam till att bosätta sig i Vasalund. Det ligger trots allt lite ensligt till. Bertil var eld och lågor. Han visste direkt att han hade funnit sin plats på jorden. Ja, så säker var han, att han snart hade övertygat även Kerstin om saken.  

- Vi såg huset på lördagen och köpte det på tisdagen, säger han. Våra pojkar har vuxit upp här. 

Dagens Vasalund är ett tvåvåningshus med källare. I köpet ingick att Elsa Schischkin skulle bo kvar på övervåningen. I två år bodde de tillsammans. Det blev många spännande pratstunder. 

- Elsa Schischkin berättade att maken hade fått hjälp av Lenins hustru att ta sig ut ur Ryssland. Man undrar ju vad hon menade med det om han, som det sägs, blev deporterad. Hon sa också att han var anhängare till den ryske socialdemokraten och sedermera kommunisten Lev Trotskij som mördades av Lenings hejdukar i Mexico 1940. 

Elsa Schischkin berättade även om makens teatergrupper Kottarna i Bromma, Fåglarna och Vindarna.

- Han hade ju varit gift tidigare och hade en dotter i det äktenskapet. Elsa var hembiträde i familjen.  Det var så de träffades. De gifte sig 1939. Sedan var det väl hon som genom föräldrarna hade kontakter och möjlighet att få köpa Vasalund. Han var ju ingen bonde.

Bertil berättar vidare att Schischkin höll teaterkurser för ungdomar och satte upp pjäser på bygdegården i Lindholmen. Folk brukade gå man ur huse för att få vara med. 

- Livet på landet var mycket aktivare förr med föreningar, idrott och sångkörer. Schischkin var förresten politiskt aktiv också. Socialdemokraterna var stora här då. Det fanns till och med en egen arbetarekommun i Orkesta. Han var mycket för kooperationen också. Han ordnade en tomt som skulle få Konsum att flytta hit. Dessvärre blev det aldrig så. 

Bertil berättar att logen var full av teaterkulisser och rekvisita när han och Kerstin flyttade in. Alltihop hamnade på brasan och gick upp i rök. 

- Elsa blev lite sur för det.

Kerstin berättar att de även hittade pjäser som Schischkin skrivit i små anteckningsböcker.

- De gick dessvärre samma väg, säger hon. 

Det är inte troligt att Matwey Schischkin kunde försörja sig på sitt teaterarbete trots att han var nydanande och finns dokumenterad i svensk teaterhistoria. Det mesta var sannolikt ideellt. 

- Schischkin tog tåget in till stan varje dag, säger Bertil. Man sa att han arbetade på LO. Elsa drev lantbruket själv med hjälp av en dräng. Hon arbetade i trädgården varje dag, sju dagar i veckan, tills hon hörde tåget köra in på stationen klockan 21.15. Då först var arbetsdagen slut. 

Matwey Schischkin i Vasalund
Foto: Josef Andersson 1954

I Orkestaboken står att Vasalund brann ner till grunden i en olyckshändelse 1948. Kerstin vet att året var 1944 och Bertil bekräftar det med att huset de bor i stod klart 1947. 

- Man skulle tjära taket och drängen värmde tjäran inomhus på vedspisen. Tjäran kokade över och antändes varpå hela huset brann ner till grunden, förmodligen med allt vad familjen Schischkin ägde och hade. 

- De hittade drängen i ett dike efteråt. Han levde men var helt förstörd och svårt brandskadad. 

Familjen Schischkin tog sin tillflykt till ett svinhus vid torpet Kastenvik under Lindholmen.  
- Där fick de bo medan man byggde nytt, säger Bertil. Det nya huset började byggas 1945 och stod alltså klart  för inflyttning 1947. 

Sonen Sven Schischkin växte upp i Vasalund men  omkom i en motorcykelolycka i backen vid Kulla strax söder om Lindholmen 1960. Han blev bara 18 år. 

- Schischkin ska ha tagit det väldigt hårt, säger Bertil. Han levde inte länge efter olyckan. Och jag tror inte att han hade någon kontakt med dottern. 

Matwey Schischkin dog 12/1 1962 och lämnade hustrun Elsa ensam kvar. Hon sålde fastigheten 1968 och flyttade i början av 1970-talet till Mörbyvägen 32 i Vallentuna. Där var hon skriven ännu 1990. Vid sin död 25/4 1995 var hon fortfarande skriven i Vallentuna men bosatt på en adress i Täby. Allt enligt dödboken. Men det håller inte Bertil med om. 

- Hon bodde på Väsbygården, säger han. Vår son Leif var där och hjälpte till med bouppteckningen. 

Det är lätt att föreställa sig hur exotisk den ryske teatermannen måste ha verkat för Orkestaborna.
- Jag brukar tänka på Schischkin när jag går här och gräver i trädgårdslanden, säger Bertil. Tänk om han har grävt ner en kista med ett Fabergéägg* värt miljoner här någonstans...

Fabergéägg

*Fabergéägg 

är diamantbesatta och emaljerade påskägg som Peter Carl Fabergé och hans företag gjorde på beställning åt den ryske tsaren åren 1885-1917. De drygt 50 ägg som existerar anses vara det absolut bästa som finns inom juvelerarkonsten.

Svenska Dagbladet skrev 2007 om Rekordpris för Fabergés juvelägg.

Ett av Peter Carl Fabergés berömda juvelägg såldes av auktionshuset Christie’s för drygt 115 miljoner kronor.

Prislappen är den största någonsin för ett Fabergé-ägg, men med försäljningen slogs även ett nytt rekord för världens dyraste ur. Köparen är en rysk konstsamlare, skriver BBC News.

Konstverket tillverkades strax efter förra sekelskiftet och skänktes till Germaine Halphine i samband med hennes förlovning med Baron de Rothschild. Den äggformade klockan är utrustad med en diamantinfattad tupp som varje hel timme flaxar med vingarna. Det rosa- och guldfärgade ägget hade fram till försäljningstillfället aldrig funnits till allmänhetens beskådan.

Peter Carl Fabergé utsågs på 1880-talet till tsar Alexandre III:s hovleverantör efter att ha tillverkat ett juvelinfattat påskägg till tsaren att ge sin fru i present. Traditionen levde vidare och när tsar Nicholas II tog över ökades produktionstakten till två ägg per år. Ett till tsarens mamma, och ett till hans fru.

Se också: 

Augusta Axelina Fredlund i Vasalund

Mormors mor föddes i ett fängelse. Varför? Om Augusta Axelinas mor
Juris dr Matwey Schischkin som efterträdde familjen Fredlund i Vasalund.
Kerstin och Bertil Karlsson som numera bor i Vasalund.  

Något Fabergéägg har Bertil och Kerstin ännu inte hittat men väl ett brev eller i varje fall två handskrivna sidor på ryska. Bertil skulle renovera i källaren och hittade de snart hundra år gamla handlingarna när han rev en hylla. Han har flera gånger försökt få det översatt. Det har hittills inte lyckats. 

Jag har låtit en ryskfödd vän titta på de två sidorna. Hon konstaterar att det är mycket svårläst ryska (men inte med kyrilliska bokstäver) och gav upp direkt. 

- Jag skulle inte klara av det här om det så var skrivet på maskin, skriver hon på en postitlapp i min brevlåda. 

Jag ringer upp och får veta vad hon trots allt kunnat läsa. 

- Det handlar om hästraser, raser på kor och diverse föreningar för fåruppfödare. Det handlar om export av något men det finns inget sammanhang. Summor nämns, som till exempel 3000 svenska kronor. 1919 och 1923 nämns. Det kan vara någon sorts redovisning men det handlar om boskap och uppfödning.  

Efterlysning!

Vem kan tyda den snart hundra år gamla texten?

Klara Östra Kyrkogata 12 som nämns är idag ett parkeringshus helt nära Klara kyrka.

Lantbrukarnas Riksförbund har också något på adressen, tex aktiebolaget Svensk Fågel. 

Lantbrukets Avbytartjänst, Lantbrukets Föreningsskola och Lantbrukarnas Ekonomi nämns också på adressen.