Born: April 21, 1931 in Karlskrona, Sweden
Died: September 27, 2008 (age 77) in Vallentuna, Stockholms län, Sweden
 |
Jag lägger av upphovsrättsliga skäl normalt bara in mina egna artiklar här. I detta fall ska jag göra ett undantag av det enkla skälet att jag antagligen aldrig gjorde något regelrätt porträtt på Bengt Rundgren.
Legendariska Rangvi Gylder (1928-2019) gjorde det i Året Runt Nr 46, 1988. Hon är mest känd som den enda journalist som under flera decennier fick intervjua Alice Babs. Alla tidningar som ville ha ett reportage om Alice fick vackert vända sig till Rangvi.
Han är Stockholmsgrabben
som i barndomen drömde om
Och av den lite klumpige Hagalundspojken blev det så småningom en hovsångare vid Stockholmsoperan och Kammersänger i Berlin. Just nu är han i Stockholm och gästspelar i "Don Giovanni", sedan återvänder han till Tyskland.
Hela tiden har han haft sin hustru vid sin sida, 35 år har de varit gifta. Och Aina har alltid givit honom sitt stöd, sin uppmuntran. Hon har trott på honom mest och längst av alla.
Bandspelaren blev
räddningen
Vad Bengt inte visste den där första gången de träffades var att Aina sjöng med en underbart vacker röst. Hon var medlem i Siljanskören och ledaren Hugo Alfvén ville att hon skulle utveckla sin röst än mera.
- Men jag har aldrig velat vara solist, säger hon försiktigt. Det passar mig utmärkt att vara med i en kör och stå långt bak. Jag får frossbrytningar vid tanken på att synas mer.
- Men första gången jag hörde Bengt sjunga visste jag att här fanns en stor stämma.
Han sjöng "Dina ögon äro eldar", "Där björkarna susa" och "Ol man river" så att tapeterna höll på att lossna i finrummet hemma hos mamma och pappa i Dalarna.
- Som nygifta bodde vi
hos Bengts mamma i Solna, det var ont om husrum. Så fick Bengt jobb som smed
vid Virsbo bruk och vi flyttade in i en rar våning där. Vårt första, egna hem,
berättar Aina.
När Bengt sjungit "Ol man river" med sin bas och sedan bytte tonläge till tenor och sjöng en italiensk sång, ringde man efter operachefen och sa åt honom att han måste komma och lyssna.
- Ta någon operaaria, sade man till Bengt.
- Jag kan inga, sade Bengt som aldrig hade sett en opera i hela sitt liv.
- Vi hör av oss, sade de på Operan och Bengt for iväg till Gävle, Aina, Håkan och varvsjobbet.
Det gick några månader och så fick han brev om att han skulle ner och provsjunga för Operaskolan.
Av klockarn hemma fick han tipset om Trollflöjten. Han gick till en god vän och bad att få den inspelad på band. Sedan övade och övade han, på sitt eget sätt.
Och visst kom han in. Visserligen var han 28 år och det var ju egentligen lite för mycket. Men han var värd att satsa på, tyckte operan.
Aina och han talade länge om framtiden.
- Du ska ta chansen, sade hon. Jag jobbar extra och klarar ekonomin så du lär dig sjunga på rätt sätt. Gå i skolan, du. Jag stannar i Gävle tills vidare.
Bengt for ner till Stockholm och började på operaskolan. För att klara sig tog han jobb som tidningsbud och han bakade glassbakelser i ottan. På kvällarna var han utkastare på en restaurang. Han fick ett rum innanför krogen där han kunde läsa på sina läxor och sjunga utan att störa någon.
Sedan tog han på sig uniformen mitt i natten och såg till att de kvardröjande gästerna kom iväg. Han sov lite och arbetade dygnet runt.
Han gillar utmaningar, Bengt. För att befria sig från sin hiss-skräck började han djupdyka. Han har dykt med Aina bredvid sig i de flesta hav. Enda gången han avstått var när han efter tio dagar i Norge i sexgradigt vatten upptäckte hur hes han blev. Då tog rösten stryk - och det får den inte.
Rösten, ja, den dyrbara gåvan som givit honom ett liv han aldrig vågade drömma om. Och den har faktiskt givit honom chansen att uppfylla sin barndomsdröm: Bengt flyger.
Han är uppe i luften med jämna mellanrum och tar helikopterlektioner. Och när han inte är bland molnen och svävar, så rattar han modellhelikopter från marken.
- Underbart, ropar han som ett barn ut i rymden och Aina ler tillgivet. Hon är med och bär väskor och handskas försiktigt med dessa dyrbara tingestar. Det är inte priset som ger dem deras värde utan det faktum att Bengt har byggt sina modellplan själv.
Ja, nog har han luft under vingarna, Bengt Rundgren.
Sedan Bengt Rundgren dragit sig tillbaka från de stora estraderna förlorade han ett ben och blev rullstolsburen. Det var naturligtvis ett svårt slag och besvärligt, inte minst för att han var så stor.
Jag hade lyckan att få intervjua Alice Babs flera gånger men efter att Rangvi Gylder godkänt det hela. Och under flera år var vi på samma tidning, Året Runt. Så jag tror att hon postumt kan bjuda oss på den här texten.
Jag gjorde, som sagt, aldrig något veckotidningsknäck på Bengt Rundgren. Dels var han svår att sälja in - kvinnor prioriteras - och dels ville inte hustru Aina ställa upp på bild - vilket var ett krav på den tiden.
Jag illustrerar Rangvi Gylders text med mina bilder från ett möte med PRO i Mathiasgården där Bengt Rundgren berättade om sitt liv och sin världskarriär. När jag hittar klippet lägger jag in både text och årtal men först alltså, Rangvi Gylder:
Året Runt nr 46, 1988
Min Aina slet för att jag skulle få lära mig sjunga
 |
| Bengt Rundgren Foto: Monica Antonsson |
att flyga högt bland molnen. Bengt Rundgren ville bli
flygare. I stället blev han bassångare i storformat, operastjärna på världens
alla stora scener.
Men vägen till berömmelsen var långt ifrån rak och utstakad. Bengt hade arbetat som flygmekaniker, busschaufför, skogshuggare, smed, konditor, tidningsbud och utkastare på restaurang innan han blev elev på Operaskolan.
Men vägen till berömmelsen var långt ifrån rak och utstakad. Bengt hade arbetat som flygmekaniker, busschaufför, skogshuggare, smed, konditor, tidningsbud och utkastare på restaurang innan han blev elev på Operaskolan.
Och av den lite klumpige Hagalundspojken blev det så småningom en hovsångare vid Stockholmsoperan och Kammersänger i Berlin. Just nu är han i Stockholm och gästspelar i "Don Giovanni", sedan återvänder han till Tyskland.
Hela tiden har han haft sin hustru vid sin sida, 35 år har de varit gifta. Och Aina har alltid givit honom sitt stöd, sin uppmuntran. Hon har trott på honom mest och längst av alla.
De är så ljuvligt rara
de här båda, så oförstörda och generösa mot omvärlden. Mot varandra också, de
talar med så mycket ömhet om och till varandra att folk blir snällare av att
vistas i deras närhet.
- Vi älskar varandra väldigt mycket, säger Aina och tittar ömt på sin jättebas, två meter lång och 135 kilo tung. Med hennes hjälp har han tappat 35 kilo och hon håller ett vakande öga på hans midjemått.
- Äktenskapet är något underbart - och det blir bara bättre, säger Bengt. Visst har vi haft - och har - våra duster, men med åren har det ur kärleken också vuxit fram ett fint kamratskap som är mitt stora stöd i livet. Vi har verkligen delat allt i lust och nöd, från djupdykningar i Sargassohavet till flygäventyr i främmande himlar.
- Vi älskar varandra väldigt mycket, säger Aina och tittar ömt på sin jättebas, två meter lång och 135 kilo tung. Med hennes hjälp har han tappat 35 kilo och hon håller ett vakande öga på hans midjemått.
- Äktenskapet är något underbart - och det blir bara bättre, säger Bengt. Visst har vi haft - och har - våra duster, men med åren har det ur kärleken också vuxit fram ett fint kamratskap som är mitt stora stöd i livet. Vi har verkligen delat allt i lust och nöd, från djupdykningar i Sargassohavet till flygäventyr i främmande himlar.
Inte kunde han drömma om all denna lycka i sin barndom.
- Jag var en udda kille,
klunsigare än andra, och utan pengar att roa mig för. Mamma var ensam om att ta
hand om mig och min syster. Så det gällde tidigt att hjälpa till att dra in
pengar till huset.
Bengt ville bli flygare, av hela sitt hjärta önskade han detta. Men han växte för mycket och blev för lång för den karriären. I stället tog han arbete som flygmekaniker.
Bengt ville bli flygare, av hela sitt hjärta önskade han detta. Men han växte för mycket och blev för lång för den karriären. I stället tog han arbete som flygmekaniker.
En kväll gick han på Bal
Palais för att dansa - det blev en kväll som kom att förändra hela hans värld.
Där på dansgolvet mötte han Aina, en lång stilig dalkulla.
- Jag vill gifta mig med dig, sade Bengt som var rakt på sak.
Aina som är av en mer sansad sort tittade länge på honom och sade: "Först lär du dig dansa gammalt här i kväll".
- Jag vill gifta mig med dig, sade Bengt som var rakt på sak.
Aina som är av en mer sansad sort tittade länge på honom och sade: "Först lär du dig dansa gammalt här i kväll".
Så de gick till dansbanan intill och det blev hambo och schottis, omväxlande med en och annan foxtrot. Han var musikalisk och hade rytmkänsla, pojken, så det gick utmärkt.
 |
| Bengt Rundgren berättar om sitt liv och sin karriär på ett PRO-möte i Mathiasgården. Foto: Monica Antonsson |
Sedan for de hem en helg
till Ainas mamma och pappa i Leksand och när Bengt kom in genom dörren och fick
böja sig till hälften för att komma under taket, sa Ainas mor:
- Flecka lella, du sa
att du skulle gifta dig med en lång karl - men måste du ta den längsta i hela
Stockholm?
Det fanns ingen återvändo, de gifte sig i Leksands kyrka. På sin silverbröllopsdag höll de ett hejdundrande kalas för hela släkten för att fira sin långa gemenskap.
Det fanns ingen återvändo, de gifte sig i Leksands kyrka. På sin silverbröllopsdag höll de ett hejdundrande kalas för hela släkten för att fira sin långa gemenskap.
Vad Bengt inte visste den där första gången de träffades var att Aina sjöng med en underbart vacker röst. Hon var medlem i Siljanskören och ledaren Hugo Alfvén ville att hon skulle utveckla sin röst än mera.
- Men jag har aldrig velat vara solist, säger hon försiktigt. Det passar mig utmärkt att vara med i en kör och stå långt bak. Jag får frossbrytningar vid tanken på att synas mer.
- Men första gången jag hörde Bengt sjunga visste jag att här fanns en stor stämma.
Han sjöng "Dina ögon äro eldar", "Där björkarna susa" och "Ol man river" så att tapeterna höll på att lossna i finrummet hemma hos mamma och pappa i Dalarna.
Det var Aina som fick
honom att gå upp på scen och sjunga i en amatörtävling på Nalen i Stockholm.
Motvilligt. Sedan vann han första priset till sin egen gränslösa häpnad.
 |
| Bengt Rundgren Foto: Monica Antonsson |
- Vi hade ont om slantar men jobba kunde vi, säger Bengt. Jag körde buss extra och om helgerna gick vi alla tre i skogen. Jag högg ner trän, Aina barkade och vår son Håkan lekte. Vi fick bra betalt och hade det fint ute i naturen.
Sedan fick Bengt ett bra
jobb som svetsare vid ett varv i Gävle. Det blev nu familjens nya hemort.
- Bandspelaren blev min räddning och en biljett till framtiden, säger Bengt idag. Jag kunde inte läsa noter på den tiden, men jag spelade in olika verk och lärde mig att sjunga som det lät på bandet.
- Bandspelaren blev min räddning och en biljett till framtiden, säger Bengt idag. Jag kunde inte läsa noter på den tiden, men jag spelade in olika verk och lärde mig att sjunga som det lät på bandet.
En gång när han var i
Stockholm på besök gick han förbi Kungsträdgården där Året Runt hade en tävling
i sång. Han vann andra pris, som var ett antal sånglektioner. Flickan som vann
fick en bandspelare - men ville hellre ha lektionerna. Så de bytte med
varandra.
En dag klev han in på
Stockholmsoperan och bad att få provsjunga.
- I kören, frågade
någon. Då är det fel tid.
Men i samma ögonblick kom någon förbi som sade:
- Äh, låt grabben få försöka. När Bengt sjungit "Ol man river" med sin bas och sedan bytte tonläge till tenor och sjöng en italiensk sång, ringde man efter operachefen och sa åt honom att han måste komma och lyssna.
- Ta någon operaaria, sade man till Bengt.
- Jag kan inga, sade Bengt som aldrig hade sett en opera i hela sitt liv.
- Vi hör av oss, sade de på Operan och Bengt for iväg till Gävle, Aina, Håkan och varvsjobbet.
Det gick några månader och så fick han brev om att han skulle ner och provsjunga för Operaskolan.
Av klockarn hemma fick han tipset om Trollflöjten. Han gick till en god vän och bad att få den inspelad på band. Sedan övade och övade han, på sitt eget sätt.
Och visst kom han in. Visserligen var han 28 år och det var ju egentligen lite för mycket. Men han var värd att satsa på, tyckte operan.
Aina och han talade länge om framtiden.
- Du ska ta chansen, sade hon. Jag jobbar extra och klarar ekonomin så du lär dig sjunga på rätt sätt. Gå i skolan, du. Jag stannar i Gävle tills vidare.
Bengt for ner till Stockholm och började på operaskolan. För att klara sig tog han jobb som tidningsbud och han bakade glassbakelser i ottan. På kvällarna var han utkastare på en restaurang. Han fick ett rum innanför krogen där han kunde läsa på sina läxor och sjunga utan att störa någon.
Sedan tog han på sig uniformen mitt i natten och såg till att de kvardröjande gästerna kom iväg. Han sov lite och arbetade dygnet runt.
 |
| Bengt Rundgren gästar PRO Foto: Monica Antonsson |
Måste våga ta utmaningar
En dag i skolan demonstrerade lärarinnan hur man skulle slappna av.
- Ligg ner på golvet, sade hon till Bengt. Han somnade omedelbart och fick beröm för sin förmåga att slappna av. Sanningen var den att han var dödstrött, men det anade ingen.
Bengt blev upptäckt, han var bassångare av storformat. Han fick stipendier och kunde ta ner Aina och Håkan till Stockholm. Hon behövde inte längre extraknäcka med städning. Han fick engagemang på operan.
Framtiden rullade upp och den blev ljusare än någon hade vågat hoppas på. Chefen för Berlinoperan kom och vinkade med kontrakt. Bengt for iväg och världen var hans.
Aina åkte mellan Sverige och Berlin och under långa tider levde de åtskilda. Men på resor och längre ledigheter försökte de vara tillsammans. Numera skiljer de ogärna på sig och Bengt har trappat ned en del för att få tid till annat än sången. Även om det fortfarande är lika roligt.
- Det är klart att det har varit många ensamma stunder, säger han. Men det är priset man får betala för allt som kommer med en internationell karriär.
- Inte vet jag om jag har haft det svårt. Slitigt kanske, men det har ju givit ett resultat som vi inte ens kunde drömma om.
- Men det handlar om att våga ge sig av. Många av barndomens skräckupplevelser har jag lärt mig att behärska genom att göra just det som jag varit som mest rädd för.
Han ler rart när han säger det. Han som alla ville ha sällskap hem om kvällarna efter föreställningarna. Det har hänt att han buntat ihop några busar efter husväggarna.
Blir han arg så finns där styrka att sätta emot många. Sällan rasar han för egen del, mest om någon annan råkar illa ut.
En dag i skolan demonstrerade lärarinnan hur man skulle slappna av.
- Ligg ner på golvet, sade hon till Bengt. Han somnade omedelbart och fick beröm för sin förmåga att slappna av. Sanningen var den att han var dödstrött, men det anade ingen.
Bengt blev upptäckt, han var bassångare av storformat. Han fick stipendier och kunde ta ner Aina och Håkan till Stockholm. Hon behövde inte längre extraknäcka med städning. Han fick engagemang på operan.
Framtiden rullade upp och den blev ljusare än någon hade vågat hoppas på. Chefen för Berlinoperan kom och vinkade med kontrakt. Bengt for iväg och världen var hans.
Aina åkte mellan Sverige och Berlin och under långa tider levde de åtskilda. Men på resor och längre ledigheter försökte de vara tillsammans. Numera skiljer de ogärna på sig och Bengt har trappat ned en del för att få tid till annat än sången. Även om det fortfarande är lika roligt.
- Det är klart att det har varit många ensamma stunder, säger han. Men det är priset man får betala för allt som kommer med en internationell karriär.
- Inte vet jag om jag har haft det svårt. Slitigt kanske, men det har ju givit ett resultat som vi inte ens kunde drömma om.
- Men det handlar om att våga ge sig av. Många av barndomens skräckupplevelser har jag lärt mig att behärska genom att göra just det som jag varit som mest rädd för.
Han ler rart när han säger det. Han som alla ville ha sällskap hem om kvällarna efter föreställningarna. Det har hänt att han buntat ihop några busar efter husväggarna.
Blir han arg så finns där styrka att sätta emot många. Sällan rasar han för egen del, mest om någon annan råkar illa ut.
 |
| PRO-möte i Mathiasgården Foto: Monica Antonsson |
Han gillar utmaningar, Bengt. För att befria sig från sin hiss-skräck började han djupdyka. Han har dykt med Aina bredvid sig i de flesta hav. Enda gången han avstått var när han efter tio dagar i Norge i sexgradigt vatten upptäckte hur hes han blev. Då tog rösten stryk - och det får den inte.
Rösten, ja, den dyrbara gåvan som givit honom ett liv han aldrig vågade drömma om. Och den har faktiskt givit honom chansen att uppfylla sin barndomsdröm: Bengt flyger.
Han är uppe i luften med jämna mellanrum och tar helikopterlektioner. Och när han inte är bland molnen och svävar, så rattar han modellhelikopter från marken.
- Underbart, ropar han som ett barn ut i rymden och Aina ler tillgivet. Hon är med och bär väskor och handskas försiktigt med dessa dyrbara tingestar. Det är inte priset som ger dem deras värde utan det faktum att Bengt har byggt sina modellplan själv.
Ja, nog har han luft under vingarna, Bengt Rundgren.
Den store mannen med den stora rösten...
Rangvi Gylder
_____________________________________
Vallentuna
Bengt Rundgren kom från knappa förhållanden och drömde om att bli pilot. Hans kroppshydda satte stopp för den drömmen. Han blev grovarbetare och sjöng på Nalen med andra amatörer. Med hustruns hjälp studerade han sång och lade småningom hela världen för sina fötter både som bassångare och som tenor.
Bengt Rundgren och hustrun Aina Margareta född 7/4 1930 i Lekssand gifte sig 2/5 1953.
Sonen Håkan kom till världen 10/10 1953 i Solna där familjen bodde även 1970
1980 bodde Aina och sonen Håkan på Rosenlundsvägen 9 i Vallentuna.
1990 bodde bara Aina kvar.
Världstenoren med den djupa basrösten var gissningsvis skriven utomlands. Så småningom kom han hem och få om ens någon här förstod att han var en världsstjärna. Han förde sig precis som alla andra och blandade sig i det sociala livet med bravur.
Han ställde ändå alltid upp och sjöng om man bad honom. Det spelade ingen roll om det var gratissång hos grabbarna i Aviatörföreningen på Vallentuna airport, på kalas i Gullbron eller på i Vallentuna Revyns välgörenhetskonserter för Tjernobyls barn.
Bengt Rundgren var inte bara stor, han hade ett stort hjärta också.
Bengt Rundgren gick ur tiden den 27/9 2008. Han var då folkbokförd på Sommarvägen 21 i Vallentuna.
Hustru Aina följde efter på hans dödsdag (!) åtta år senare, den 27/9 2016 i Vallentuna.
I SVT:s Öppet Arkiv ligger - om man har tur - ett gäng gamla program av Allsång på Skansen möjliga att titta på. Jag råkade klicka på ett program från 4 augusti 1992 med Bosse Larsson. Det var sannerligen allsång på riktigt då och inte så jäkla storstilat. Ingen medhörning hade de heller. Man sjunger snett då, om ni inte visste det. Det var därför Jerry Williams så ofta höll handen kupad över ena örat. Det hjälper. På Skansen 1992 var det rätt illa. Alla sjöng snett och vint.
Cirka 11 minuter in i programmet kom emellertid en stor världsartist in på scenen, nämligen Bengt Rundgren direkt från Berlinoperan. Hans medverkan var knappast hans bästa framträdande rent musikaliskt. Hans röst var för stor för de här låtarna. Men han var inte för fin för att bjuda på det. Det är sånt som är stort. Och i tredje numret kom lite storsång trots allt.
Han sjöng också vid Wagner-festspelen i Bayreuth, där han flera gånger under 70-talet framträdde i "Nibelungens ring" i rollerna Fafner och Hagen. 1974 debuterade han på Metropolitan i New York som Hagen i "Ragnarök",
1983 blev Bengt Rundgren utnämnd till Hovsångare i Sverige och 1989 stod han åter på Stockholmsoperans scen som Kommendören i "Don Giovanni". Han hade på sin scenrepertoar även roller som Gremin i "Eugen Onegin", Pimen i "Boris Godunow" och Gurnemanz i "Parsifal".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar