Lokaltidningen
Nr 39, 1995
Nr 39, 1995
Nadja tillbaka på scen och skiva
Efter flera års bortovaro från de stora estraderna gör sångerskan, kompositören och musikern Nadja Eriksson från Kårsta inom kort come back med en ny skiva.
På fredag, den 29 september, bjuder hon dessutom på konsert i Vallentuna teater.
Nadja Eriksson kommer att framträda ensam på scenen med Gretas flygel. Hon har helt enkelt inte råd med någon orkester den här gången. Hon har hyrt teatern och spelar på eget initiativ. För det får hon betala 1200 kronor men skivbolaget ställer upp med affischer.
- jag tyckte det var lika bra att ordna en konsert själv, säger hon. Jag orkar inte vänta på erbjudandena och kulturförvaltningen hör ju inte av sig.
Från Roslagen
Hon kommer från Roslagen, närmare bestämt från Häverödal. Redan som liten tulta visste hon att livet var musik för hennes del. Hon satt i pappas knä och spelade på orgeln därhemma långt innan hon kunde nå ner till tramporna. Hon sjöng och spelade munspel.
- Jag var full av fantasier och gick liksom in i olika världar när det passade mig. Som exempel Lund och Lillpojken som inte fanns men som jag ständigt släpade omkring på.
Det är barnvakten som har berättat om det efteråt.
- Mamma kom cyklandes med mig i barnstolen bakpå. Plötsligt skrek jag som en stucken gris: ”Kom nu Lund och Lillpojken! Skynda er så ni hinner med!”
Piano vid sex
Föräldrarna såg hennes musikaliska talang och gav henne ett piano när hon var sex. Det var en stor satsning för familjen, det visste hon redan då. Det är därför hon har så stor respekt för sina föräldrar.
- I mitten av 50-talet fick vi en TV i vardagsrummet. Framför den trängde vi ihop oss och såg på Hylands hörna. De kända stjärnorna passerade förbi på rutan och jag ville så gärna bli som de. Då föddes en drift, en längtan till musiken och scenen som sedan dess har följt mig genom livet. Den har alltid blossat upp när jag minst anat det. Nu är jag 40 och behöver inte kämpa emot längre.
Musikhögskolan
Hon flyttade hemifrån vid 15, gick musikskolan i Falun och så småningom Musikhögskolan i Stockholm. Hon gifte sig med Roy och fick barnen Charlotta, Love och Rasmus, joggade på som musiklärare och spelade till dans med sin orkester.
Det var Gert Palmkrans som föst såg till att hon fastnade på skiva. Han hörde henne på en välgörenhetsgala i Berwaldhallen, lät henne göra en demotejp i sin studio och såg till att Rune Öfverman producerade hennes första platta. Marknadsföringen blev det emellertid lite si och så med. Det är svårt att sälja sig själv, speciellt för en artist som samtidigt försöker vara mamma.
- Jag upplevde den aldrig som någon stor framgång, snarare lite uppskattning här och lite uppskattning där. Men ibland var jag nästan berusad av glädje.
Har jobbat dubbelt
Som så många andra artister som satsat mer på sin utveckling än sin marknadsföring, vill Nadja kunna leva på sin musik. Inte som musiklärare utan just som artist. Hittills har det inte gått. Hon har alltid jobbat dubbelt. Trots att debutplattan ”Vid ett ensamt piano” slog ner som en veritabel bomb i branschen och gav henne Dagens Nyheters Kasperpris 1989. Sedan dess har det varit i stort sett tyst om Nadja från Kårsta.
Det innebär nu inte att hon varit overksam. Tvärtom! Hon har jobbat med sin musik, komponerat och skrivit texter. Ja, till och med författat en barnmusikal och sett till att den blivit framförd.
Första CD-singeln
Och nu är det alltså dags igen. Någon gång i oktober kommer Nadjas första CD-singel, en platta med fyra väl utvalda sånger som letar sig rakt in i hjärtat. ”Alla dessa dagar” om tid som bara flyter bort, ”Den annorlunda pojken” om ett barn utsatt för mobbing, ”Flickan ” om ett liv samt ”Man går ensam” om den ensamhet som finns trots vackra fasader.
Det är bland annat de visorna hon ska bjuda på i Vallentuna teater.
- Jag hoppas att det kommer folk, säger hon. Jag behöver lite medvind nu och borde väl ha de svåra åren bakom mig, tycker jag.
- jag tyckte det var lika bra att ordna en konsert själv, säger hon. Jag orkar inte vänta på erbjudandena och kulturförvaltningen hör ju inte av sig.
Från Roslagen
Hon kommer från Roslagen, närmare bestämt från Häverödal. Redan som liten tulta visste hon att livet var musik för hennes del. Hon satt i pappas knä och spelade på orgeln därhemma långt innan hon kunde nå ner till tramporna. Hon sjöng och spelade munspel.
- Jag var full av fantasier och gick liksom in i olika världar när det passade mig. Som exempel Lund och Lillpojken som inte fanns men som jag ständigt släpade omkring på.
Det är barnvakten som har berättat om det efteråt.
- Mamma kom cyklandes med mig i barnstolen bakpå. Plötsligt skrek jag som en stucken gris: ”Kom nu Lund och Lillpojken! Skynda er så ni hinner med!”
Piano vid sex
Föräldrarna såg hennes musikaliska talang och gav henne ett piano när hon var sex. Det var en stor satsning för familjen, det visste hon redan då. Det är därför hon har så stor respekt för sina föräldrar.
- I mitten av 50-talet fick vi en TV i vardagsrummet. Framför den trängde vi ihop oss och såg på Hylands hörna. De kända stjärnorna passerade förbi på rutan och jag ville så gärna bli som de. Då föddes en drift, en längtan till musiken och scenen som sedan dess har följt mig genom livet. Den har alltid blossat upp när jag minst anat det. Nu är jag 40 och behöver inte kämpa emot längre.
Musikhögskolan
Hon flyttade hemifrån vid 15, gick musikskolan i Falun och så småningom Musikhögskolan i Stockholm. Hon gifte sig med Roy och fick barnen Charlotta, Love och Rasmus, joggade på som musiklärare och spelade till dans med sin orkester.
Det var Gert Palmkrans som föst såg till att hon fastnade på skiva. Han hörde henne på en välgörenhetsgala i Berwaldhallen, lät henne göra en demotejp i sin studio och såg till att Rune Öfverman producerade hennes första platta. Marknadsföringen blev det emellertid lite si och så med. Det är svårt att sälja sig själv, speciellt för en artist som samtidigt försöker vara mamma.
- Jag upplevde den aldrig som någon stor framgång, snarare lite uppskattning här och lite uppskattning där. Men ibland var jag nästan berusad av glädje.
Har jobbat dubbelt
Som så många andra artister som satsat mer på sin utveckling än sin marknadsföring, vill Nadja kunna leva på sin musik. Inte som musiklärare utan just som artist. Hittills har det inte gått. Hon har alltid jobbat dubbelt. Trots att debutplattan ”Vid ett ensamt piano” slog ner som en veritabel bomb i branschen och gav henne Dagens Nyheters Kasperpris 1989. Sedan dess har det varit i stort sett tyst om Nadja från Kårsta.
Det innebär nu inte att hon varit overksam. Tvärtom! Hon har jobbat med sin musik, komponerat och skrivit texter. Ja, till och med författat en barnmusikal och sett till att den blivit framförd.
Första CD-singeln
Och nu är det alltså dags igen. Någon gång i oktober kommer Nadjas första CD-singel, en platta med fyra väl utvalda sånger som letar sig rakt in i hjärtat. ”Alla dessa dagar” om tid som bara flyter bort, ”Den annorlunda pojken” om ett barn utsatt för mobbing, ”Flickan ” om ett liv samt ”Man går ensam” om den ensamhet som finns trots vackra fasader.
Det är bland annat de visorna hon ska bjuda på i Vallentuna teater.
- Jag hoppas att det kommer folk, säger hon. Jag behöver lite medvind nu och borde väl ha de svåra åren bakom mig, tycker jag.
Monica Antonsson
Nadja har sedan dess lämnat såväl Kårsta som Vallentuna.
Hon har numera en hemsida som du hittar här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar