Elis, socialchefen som spelade i Frukostklubben...

Han kallades Social-Pelle...

Lokaltidningen

Nr 46, 1994

Grattis Elis, 85 år!

Förre socialchefen Elis Pettersson fyllde 85 år i fredags den 11 november.

- Du får inte skriva något före, för jag vill inte bli uppvaktad, sa Elis Pettersson några veckor före bemärkelsedagen.

Han har rötterna i Norrköping men kom till Vallentuna första gången 1954. Han studerade på socialinstitutet och praktiserade om somrarna för kommunkassör Erik Pettersson, bror till Thage G Pettersson.

Nyutexaminerad fick Elis en ledig tjänst som socialassistent i Vallentuna i konkurrens med ett tiotal andra sökande.

Inte så stort

- Vallentuna var inte så stort då, säger han och minns Göte Frid som var kommunalkamrer. Denne blev senare finansminister GunnarSträngs högra hand. Socialdemokraten Rosén, som var lokförare, var kommunens starke man vid sidan av Josef Andersson och Bernhard Bengtsson.

Elis Pettersson var socialförvaltningens ende tjänsteman när det begav sig. Så småningom fick han hjälp av Marianne Holmbom, Maj-Britt Wademo och en rad andra tjänstemän.

- Jag minns en gång hur kommunstyrelsens ordförande Gustav Nilsson hytte med näven och sa: ”Nu har du fått den sista”. I dag är de väl närmare 40 personer på förvaltningen.

Rickeby nybyggt

Elis och hans familj flyttade in i det då nybyggda Rickeby. På fritiden spelade han fiol med Rickeby Spelmanslag som spelade upp så fort det drog ihop sig till fest någonstans.

- Vi debuterade midsommarafton 1956, minns Elis som också var med och spelade i ”Frukostklubben” i radio med Sigge Fürst. Det finne en inspelning av det någonstans.

- Det är länge sedan, säger Elis. Och inte så lätt att komma ihåg.

Vände på örena

På 50-talet vände kommunen på femöringarna. Folk som behövde hjälp fick knappt ha katt ens en gång. Ett husdjur ska trots allt ha mat.

- När jag slutade kunde man möblera upp hela lägenheter åt folk. Det var bra för dem som kom från fängelse. De fick en riktig start på så vis och lite ordning på livet.

Elis var sekreterare i såväl nykterhetsnämnden som pensionärsnämnden, barnavårdsnämnden och fattigvårdsstyrelsen som nuvarande socialnämnden kallades då. Det blev ofta kvälls- och nattjobb.

Schackbord till tack

Elis avgick med pension 1974 för precis 20 år sedan. Han avtackades vid en stor fest och gratulerades med ett schackbord.

- Alla politiker kom med varsin schackpjäs, säger Elis som sedan dess har ägnat sig åt familjen, schackspelet, fiolen, pensionärsföreningen och frimärkssamlingen.

- Jag måste ge Gustav Nilsson en eloge för Vallentunas utveckling, säger han. Det fanns inte mycket här när han kom hit. Gustav drog hit lite industrier. Man kan gott säga att han skapade Vallentuna. 

Monica Antonsson

_______________________________________________________________________________

Lokaltidningen
Nr 49, 1994

_________________________________________________________________________________

Lokaltidningen
Vecka 4, 1995

Och så här kom stipendiet till

Det var dåvarande socialchefen Elis Pettersson som hjälpte banvakten Hjalmar Zetterlund att strax före sin död ordna med stipendier åt både unga och gamla i Vallentuna.

Själv blev han bestulen på allt han hade.

I sin krafts dagar var Hjalmar Zetterlund banvakt vid Roslagsbanan. Han hade växt upp i torpet Fritzberg i Bällsta och sedan byggt sig ett hus intill Byle station. Där bodde han med sin Alma hela livet. Han hade nära till jobbet och förflyttade sig längs järnvägsspåret med hjälp av en tralla.

Politiskt aktiv

Hjalmar var politiskt aktiv i folkpartiet som grundades av aktiva inom frikyrkorna och nykterhetsrörelsen 1932. De gick fram i kommunalvalet och Hjalmars namn stod med på listan. ”Rått åt alla, orätt åt ingen” var partiets måtto. Sexton år senare blev Sven Dahl, Birgitta Dahls pappa, den förste folkpartistiske ordföranden i kommunalnämnden.

Hjalmar blev så småningom änkling och flyttade in på Frösunda ålderdomshem. Det vackra huset i Byle, som var möblerat med dyrbara antika möbler, blev stående tomt.

- En dag kom en lastbil och lastade ombord alltihop, säger Elis Pettersson. Grannarna trodde att allt var i sin ordning, men Hjalmar blev bestulen på alla sina ägodelar.

Bättre mat

Det var föreståndaren på ålderdomshemmet som ringde Elis Pettersson när Hjalmar ville skänka bort sina pengar. ”Han vill att de ska få bättre mat på ålderdomshemmet”, sa hon.

- Jag talade om för Hjalmar Zetterlund att kommunen redan hade råd att bjuda alla gamlingar på kalvstek en och annan söndag, säger Elis Pettersson. Men Hjalmar stod på sig. Han ville inrätta en fond i två delar, en för unga och en för gamla. Kapitalet var inte så stort, eftersom Hjalmar var bestulen, men Elis sålde hans hus och pengarna fonderades. Därefter skrevs ett testamente som Elis och poliskommissarie Svedberg undertecknade. Hjalmar Zetterlund dog 1959.

Julpeng till gamla

Så började pengarna delas ut från Hjalmar Zetterlunds fond. Alla som bodde på kommunens ålderdomshem fick ett kuvert med tio kronor till jul. Det delades dessutom ut stipendier.

- Pengarna gick ofta till konstnärlig utsmyckning, säger Elis Pettersson. De räckte inte så långt.

Hjalmar Zetterlund lever kvar i folks minne tack vare stipendiet.

Pengagåvan till duktiga ungdomar delas fortfarande ut med det som var ämnat för Vallentunas åldringar numera hamnar i trivselkassan på kommunens pensionärshem.

Monica Antonsson 

Uno Sköld hittade det här klippet ur

Vallentuna kommuninformation
Nr 6, 1974

19091111-2118

Pettersson, Elis Helge

Allévägen 65

186 39 Vallentuna

Död 15/6 2002.

Folkbokförd i Vallentuna, Vallentuna kn (Stockholms län, Uppland).

Född 11/11 1909 i Norrköpings Matteus (Östergötlands län, Östergötland).

Gift man (5/7 1941).

--------------

Födelseförsamling i källan:

Matteus (Östergötlands län)

Källor:

man91 / RFV 06