När Vallentuna hade en riktig sheriff...

Söderqvist, Karl Gunnar född 17/10 1925 i Vidbo, Stockholms län

Gift med:

Anna Sofia Margareta Söderqvist 

född 11/5 1922 i Ådals-Liden, Västernorrlands län

Fyra söner
Fornminnesvägen 9, Vallentuna

Skilsmässa (13/3 1984).

Fornminnesvägen 9, Vallentuna

Död 19/7 2006.

Folkbokförd i Vallentuna, Vallentuna kn (Stockholms län, Uppland).
Född 17/10 1925 i Vidbo (Stockholms län, Uppland).
--------------
Motsvarande folkbokföringsförsamling(ar) 1/1 2020:
Vallentuna, Vallentuna kn (Stockholms län, Uppland)

Gunnar Söderqvist fick Lions Clubs högsta utmärkelse Melvin Jones 1992.

Gunnar var världens snällaste men ville inte ställa upp på en intervju i Lokaltidningen.

Jag borde ha tjatat lite mera...

Vallentuna kommuninfo 
nr 5, 1975 (sid 3)

20 år som polis i Vallentuna

Centralisering blev decentrialisering

För ungefär tio år sedan var det nära att Vallentuna hade mist sin polisstation i kommunalhuset. Rikspolisstyrelsen var då nämligen i full fart med att dra in polisstationer i hela landet i akt och mening att centralisera polisverksamheten. Planerna skulle för Vallentunas del innebära att den närmaste polisstationen skulle finnas i Täby.

Om det var Vallentunabornas alldeles särskilt energiska protester eller om rikspolisstyrelsen slutligen ändrade sig är väl svårt att säga men Vallentuna fick behålla sin polisstation och idag bedöms faran vara över, eftersom landets högsta polisledning tydligen har tänkt om och i stället för centralisering beslutat sig för en decentralisering av polisbevakningen. Det innebär inte bara att småorter av Vallentunas storlek får ha kvar sina polisstationer utan man har också börjat placera ut s.k. kvarterspoliser i vissa kommuner. Även Vallentuna har fått sig en s.k. kvarterspolistjänst tilldelad men man har tyvärr ännu inte kunnat finna någon befattningshavare. Bristen på poliser är som bekant stor över hela landet.

- Vi är naturligtvis mycket glada över att vi har fått en kvarterspolistjänst här i Vallentuna, säger polisinspektör Gunnar Söderquist men ännu gladare blir han när han fått tjänsten besatt. Denna polis har placerats i Sörgården och där har också en lokal gjorts i ordning. Det är för övrigt knappast för mycket sagt att polisstationen i Vallentuna fungerar som en slags kvarterspolis för hela kommunen. Gunnar Söderquist har varit polis i Vallentuna i tjugo år och hans personkännedom är enorm. Han känner praktiskt taget alla i kommunen – undantagandes möjligen de allra senast inflyttade – och nästan alla i kommunen känner sin polisinspektör.

Till ”Gunnar på polisen” ringer man när det är fråga om tillstånd av vad slag det vara må. Kontorsarbetet har nämligen blivit den huvudsakliga uppgiften för Gunnar Söderquist och hans medhjälpare på polisstationen.

- Det är tyvärr sällan man kommer utanför kontorslokalerna här, säger Gunnar Söderquist, som kanske tycker att det var roligare förr, när man kom i mera direkt kontakt med Vallentunaborna. Före den nya polisorganisationens tillkomst 1965 var Vallentuna placeringsort för distriktets landsfiskal. I mitten av 1950-talet byggdes kommunalhuset och där fick landsfiskalen och poliskontoret på den tiden utmärkt goda lokaler.

Gunnar Söderquist kom till Vallentuna redan 1955 och fick alltså uppleva tio år enligt den gamla polisorganisationen. Polisdistriktet omfattade då hela Vallentuna kommun, landsfiskalen hade därutöver också hand om Upplands Väsby. På ”landsfiskalstiden” var Vallentuna så att säga självförsörjande när det gällde polisiära uppgifter och det kunde givetvis emellanåt vara mycket arbetsamt även om brottsligheten då knappast var så stor. Denna fina brottsstatistik har för övrigt hållit i sig genom åren och Vallentuna har fortfarande mycket låga siffror när det gäller brottsligheten.

- Det är inte ofta som vi har grövre brott här i Vallentuna, säger Gunnar Söderquist. Vallentunaborna är i allmänhet mycket laglydiga och det är sällan polisen har anledning att ingripa.

Polisens organisation i Vallentuna har sedan 1965 undergått en ganska markerad förändring. Numera är polisens uppgifter huvudsakligen att ta emot ansökningar om tillstånd av olika slag, inte minst passansökningar, lämplighetsintyg för körkort och så vidare. Men man håller också ett öga på trafiken och hjälper till med övervakning av knivigare situationer.

- För något år sedan bestämdes att Tuna torg enbart skulle vara avsett för gående. Detta visar de blåvita skyltar föreställande en man som leder ett barn, vilka blivit uppsatta vid ingångarna till torget. Tyvärr bryter många mot den bestämmelsen, säger Gunnar Söderquist, och många farliga situationer kan lätt uppstå när cyklande pojkar kör in bland lekande småbarn och mammor med barnvagnar på Tuna torg. Så långt möjligt är försöker man upplysa cyklisterna om dessa regler, men visa det sig resultatlöst måste man väl tillgripa strängare åtgärder.

Vallentuna är sannerligen inte ensamt om den s.k. mopedterrorn men den är minst lika utbredd i Vallentuna som på andra platser. Polisen får ofta klagomål över mopedister, som sena kvällar smattrar igenom villaområdena – ofta med farter som tyder på att mopedmotorerna har utsatts för en otillåten trimning.

- Vi tycker att det är en viktig uppgift för oss att undervisa mopedungdomen om hur man ska köra sin moped, säger polisassistent Söderquist. Vi samlar ofta mopedungdomar till små träffar och ger upplysningar och försummar då inte att påpeka vikten av att man kör lagligt. Det behövs bara att en mopedist åker fast för någon otillåtenhet för att det körkort för bil som han så småningom tänker ansöka om ska bli svårare att få.

Gunnar Söderquist har alltså varit polis i Vallentuna nu i jämt två decennier och även om befordran och andra tjänster många gånger lockat till att flytta från Vallentuna så har han blivit kommunen trogen.

- Jag tror jag stannar i Vallentuna bl.a. för att jag trivs så bra med orten och befolkningen, säger Gunnar Söderquist och kastar en blick genom sitt kontorsfönster ut över Tuna torg som för ögonblicket verkligen gör skäl för beteckningen gångtorg.

I Uno Skölds facebook-grupp "Så var det i Vallentuna" är det många som minns Gunnar: 

• • • Hans Brandt

      Jag jobbade som polis i Vallentuna 1974. Jag hade Gunnar som chef, han var så snäll och en fin man. Hade bra kontakt med honom även efter han gick i pension, jag bodde och bor ännu i Vallentuna. Tyvärr gick Gunnar bort alldeles för tidigt.

      

      4

      • Gilla
      • Svara
      • 1 v
    • Bengt Lantz

      Bästa kompisen.

      • Gilla
      • Svara
      • 1 v
    • Barbro Sjöberg

      Väldigt trevlig polis

      

      Spela upp GIF-fil

      GIPHY

      • Gilla
      • Svara
      • 1 v
    • Tomas Törnebohm

      Jag jobbade i Vallentuna -82 till -95 och minns Gunnar med värme.

      Han kunde bl.a. berätta att han kollade upp luffarna vilka sov nära tegelugnarna i de båda tegelbruken vilka låg nära den nuvarande vårdcentralen. Hade de ej intyg på anställning kunde de bli gripna enligt lösdriveri lagen.

      De flesta hade intyg på anställning då de hade som uppgift att kolla att tegelugnarna höll rätt temperatur.

      Varje semester åkte Gunnar till sitt ”Paradis”, sin stuga på Gräsö.

      

      4

      • Gilla
      • Svara
      • 1 v
    • Gugge Jakobsson

      Bodde granne med och kände familjen många år, min pappa Åke Jakobsson och han kämpade med bostadsrättsföreningen vi bodde i.

      

      2

      • Gilla
      • Svara
      • 1 v
    • Maggan Hägglund

      Jag minns i slutet på

      60-talet (tror jag) då gjorde vi studiebesök med fröken hos honom på Polis. Det låg då i gamla kommunhuset som nu är rivet sen länge.

      Vi fick gå in i ”finkan” och där visade han hur starkt glaset var i fönstret, genom att slå med en stor sop mot rutan. Ojoj så imponerade vi ungar blev 

      • Gilla
      • Svara
      • 1 v
      • Redigerad
    • Bo Söderqvist

      Vår fina pappa!

      

      9

      • Gilla
      • Svara
      • 1 v
    • Helene Söderqvist

      Ohh, min fina svärfar minsann! 

      

      1

      • Gilla
      • Svara
      • 1 v
    • Anna-Karin Söderquist

      

      

      1

      • Gilla
      • Svara
      • 1 v
    • Sonia Blom

      'Sheriffen' var en mysig polis. Jag minns när han ringde mig på jobbet och sa: 'Jag ringer till dig som vän. Visst har grabben din en röd mopedhjälm?' Jo, det stämde ju. ' Då var det han som körde MC längs ån och över Ormstavägen nyss ... och han är väl bara 15 ...?'. Det blev ett allvarligt samtal med telningen den kvällen, som erkände att en äldre kompis låtit honom provköra MC'n på håltimmen. Sedan dess har sonen (nu 51 och entreprenör med eget företag) - mig veterligt - hållit sig inom lagens råmärken. 

      

      4

      • Gilla
      • Svara
      • 2 d
      • Tomas Törnebohm

        Sonia Blom

        

        • Gilla