Lars Uno Lidegran som 1975 var studierektor i Vallentuna |
Lars Uno Lidegran var framför allt folkskolärare. Men han var även politiskt aktiv (fp) och hade flera tunga förtroendeposter i Vallentuna.
En av sönerna hade Lars Uno Lidegran i matematik och har bara gott att säga om honom.
Jag mötte honom som ledamot av Kulturnämndens musikkommitté tillsammans med Sven Sjönell och Ove Hahn, ett gäng som smidde själva grundbulten till åtminstone tre decenniers kulturverksamhet i kommunen.
Lars Uno Lidegran var dessutom orgelbyggare. Han ska ha haft en alldeles enastående kyrkoorgel i sitt hus vid Werséns väg 6 i Bällsta inte långt från Gustavs Udde.
Ur dödboken:
19300118-2611
Lidegran, Lars Uno Esaias
Norrgården 47 lgh 1002, 18644 VALLENTUNA
Död 6/12 2018.
Folkbokförd i Vallentuna (distrikt), Vallentuna kn (Stockholms län, Uppland).
Född 18/1 1930 i Norra Solberga (Jönköpings län, Småland).
Gift man (21/6 1954).
Anm:
Fastighet: Vallentuna-Väsby 1:25
--------------
Ostandardiserad födelseplats:
N SOLBERGA (Jönköpings län)
Norrgården 47 lgh 1002, 18644 VALLENTUNA
Död 6/12 2018.
Folkbokförd i Vallentuna (distrikt), Vallentuna kn (Stockholms län, Uppland).
Född 18/1 1930 i Norra Solberga (Jönköpings län, Småland).
Gift man (21/6 1954).
Anm:
Fastighet: Vallentuna-Väsby 1:25
--------------
Ostandardiserad födelseplats:
N SOLBERGA (Jönköpings län)
Så jag googlar:
Orsa skoltidning Nr 2, 1954 står under rubriken Skolnytt:
Lärarval.
Till ord. folkskollärare vid Nederberga skola har valts folkskolläraren Lars-Uno Lidegran, Stockaryd, Småland. Hr Lidegran är
född 1930 och avlade examen 1953.
Han har genomgått organistkurser
och kurs för utbildning av skidinstruktörer samt har varit simlärare
i fyra år.
Den nya läraren hälsas varmt
välkommen till Orsa!
I skriften "Orglarna i Gustafs kyrka", en kort historik och beskrivning står att läsa:
Då orgelns elsystem visade sig svagt vidtog en diskussion att göra inte bara en renovering av detsamma utan att gå igenom hela orgeln. Den upplevdes skrikig och saknade en stabil matta av grundtonsklanger, men att bygga en ny orgel var inte på något sätt möjligt eller försvarbart. På kyrkvinden visade sig stämman Violon 16´, som togs bort ur Riegerorgeln 1950, ligga praktiskt taget intakt. Undertecknad hade också sedan lång tid tillbaka många orgelstämmor som skulle kunna användas för att berika klangen på Åkermanorgeln.
En del pipor kunde införskaffas från pipförråd hos Lars Uno Lidegran som på 1970-talet framsynt nog tagit om hand gamla Immanuelskyrkans orgel i Stockholm. Men var skulle dessa stå? Orgelhuset var så litet och redan trångt. Skulle man plocka bort stämmor och ställa dit nya? Då skulle man begå nya misstag. Orgelbyggare Martin Hausner, Tärnsjö, hade redan anlitats för att renovera elsystemet och kom med många idéer. En studiekamrat och kollega till undertecknad, Lennart Bergbom, kom med nya förlösande tankar då han som utifrån kommande kunde se situationen med andra ögon. Idéer och tankar diskuterades informellt med olika orgelsakkunniga parter samt med länsantikvarien i Falun. Snart hade ett koncept för utbyggnad, men med bevarande av Åkermanorgeln, växt fram.
Kyrkospelet
Lars Uno Lidegran deltar i Vallentuna kyrkospel som uppfördes i Össeby-Garns kyrka.
Lars Uno Lidegran deltar i Vallentuna kyrkospel som uppfördes i Össeby-Garns kyrka.
Tre konungar från Österlandet, från vänster Lasse Berglund, Assar Hedegärd och Lars-Uno Lidegran utfrågas av Herodes som spelades av Josef Andersson
Foto: Jan Ek 1972,
Vallentuna bildarkiv.
Kommuninfo nr 5, 1975
I Uno Skölds facebookgrupp "Så var det i Vallentuna" är det många som minns Lars Uno Lidegran:
Erik Tinnis
Vår käre Lars-Uno! Han var en entusiast i många avseenden! Kanske inte alla vet att han också var amatörorgelbyggare. Orgelpipor som han räddade från förstörelse under 1970-talet klingar nu åter i flera orglar bl a i Olaus Petri i Örebro och i ”min” tidigare kyrka i Gustafs.
Rosemarie Loden Gusfors
Utanför hans kontor på Ekeby har man suttit och gjort multiplikations tabbel ett par gånger,
Tobias Toby Klang
Ja, han kommer jag också ihåg!
Han var både hårt och kul på en gång!
Lars Uno Lidegran leder Vallentuna kammarorkester i Åkbybergskyrkan den 23/4 1985.
Foto: Thord Stodeus, Vallentuna bildarkiv.
Nytt Från SLN
2 mars 2016 by Erin Almgren - Issuu
https://issuu.com/sjuuch/docs/nytt_1_16/10
- Jag och mina klasskamrater bojkottade studentfesten!
En regnig decembereftermiddag stiger jag av bussen i Vallentuna för att hälsa på hos Kerstin Lidegran, en arbetskamrat från förr när vi båda arbetade i skolan i Vallentuna. Det blir ett trevligt återseende.
Kerstina man Lars Uno är också hemma. Vi dricker kaffe och pratar om gamla minnen och också om hur vi har det nu. Det blir också en hel del prat om SLN för både Kerstin och Lars Uno är medlemmar i SLN.
Kerstin växte upp i Stockaryd i Småland. Där började hon sin skolgång i folkskolan. Kerstins föräldrar tyckte det var viktigt med utbildning så hon fick gå i realskolan och sedan i gymnasiet.
Kerstin ville bli lärare så hon fortsatte sina studier på Linköpings seminarium för kvinnliga elever.
På den tiden fanns det ett seminarium för kvinnliga elever och ett för manliga elever. Man hade gemensamma föreningar där det fanns tillfällen att träffas, bland annat en kör och där träffade Kerstin en trevlig ung man som hette Lars Uno. Ljuv musik uppstod mellan dem.
Kerstin berättar att hennes första lärartjänst var i Stockaryd. Det var för många elever i skolan så Kerstin och hennes klass fick ha klassrum i IOGT:s Ordenshus. Hon hade en fin liten klass med tolv elever. Eleverna tyckte att det var så spännande på lördagarna när Kerstins fästman stod utanför och väntade på henne. Lars Uno skrattar gott när vi pratar om den kära fästmannen.
Åren gick. Kerstin och Lars Uno gift sig och fick fyra barn, två pojkar och två flickor. Under åren har de varit lärare på flera platser i Sverige, bland annat i Orsa, Hedemora och Vallentuna. I Vallentuna tjänstgjorde de i flera skolor. Både Kerstin och Lars Uno blev speciallärare och Lars Uno tjänstgjorde också som kantor.
När de blivit pensionärer flyttade de till Östergötland. Där bodde de i en gammal skola. De flyttade dit för Lars Uno letade efter en lämplig lokal där han kunde bygga orglar. Skolan var tillräckligt stor och lämplig för orgelbyggen. Efter tio år i Östergötland har de nu återvänt till Vallentuna.
Jag frågar Kerstin hur det kom sig när hon blev medlem i SLN.
- Man kan säga at jag är född in i SLN. Min pappa var folkskollärare och han var med både i IOGT och SLN: Han var mycket aktiv i SLN, det var mycket viktigt för honom att vara med i förbundet.
Man hade ingen speciell lokal utan man träffades i hemmen. Jag minns att jag var så förväntansfull. Det var spännande och extra festligt när pappa och de andra hade möten hemma hos oss. Man träffades och hade studiecirklar. Många lärare var med i SLN. De små skolorna låg utspridda och det var inte så många lärare i varje skola så det var trevligt och betydelsefullt för lärarna att träffas i SLN.
Redan i gymnasiet var jag med i en nykterhetsförening. Jag har alltid tyckt att det har varit viktigt med nykterhetsrörelsen och att vara med i SLN. Jag har också kunnat påverka omgivningen på olika sätt. När jag tog studenten bojkottade jag och mina klasskamrater studentfesten. Vi ville ha en alkoholfri studentfest men bakom ryggen på oss gick det runt listor där man skulle fylla i om man ville ha en studentfest med eller utan alkohol. Det tyckte vi inte om i min klass. Vi ville inte se våra lärare dricka alkohol och sen göra bort sig.
Kerstin berättar vidare att när hon under en period var tillsynslärare i skolan kunde hon utöva tillsyn på olika sätt.
- Jag kommer ihåg att jag vid ett tillfälle blev ovän med rektorn. Jag körde ut personal som rökte i personalrummet och det tyckte rektorn inte om. Innanför personalrummet skapades sen ett speciellt litet rum för rökarna. Där satt ett litet gäng och rökte på rasterna, de flesta lärarna var faktiskt inte rökare. Så småningom blev det helt förbjudet att röka inne i skolans lokaler.
Vid ett annat tillfälle vägrade Kerstin gå in i ett av personalrummen där det röktes.
- Då slutar vi röka! sa de som var där. Och med det bidrog Kerstin till att flera slutade röka.
Så bra att Kerstin tänkte på den personal som blev utsatt för passiv rökning.
- Då slutar vi röka! sa de som var där. Och med det bidrog Kerstin till att flera slutade röka.
Så bra att Kerstin tänkte på den personal som blev utsatt för passiv rökning.
Jag frågar Kerstin hur hon ser på ungdomar idag och deras inställning till nykterhet.
- Våra barn och barnbarn har tagit intryck av det nyktra levnadssätt som Lars Uno och jag har haft. En nykter och restriktiv inställning betyder mycket. Att som vuxen vara ett gott föredöme är viktigt. Men nuförtiden finns det så mycket som är ännu värre än alkohol. Alla dessa droger som inte fanns förr och det finns så många kanaler nu där man får intryck och blir påverkad.
Vi pratar om hur det ska bli med nykterhetsrörelsen i framtiden? Kommer den att försvinna? Hur blir det för SLN?
- När vi bodde i Östergötland upplevde vi inte någon verksamhet i SLN, säger Kerstin. Det är nog så på flera ställen i landet. Vad kan man göra åt det?
- Ja, vad kan vi göra åt det?
När jag åker hem i det trista, mörka, regniga vädret är jag ändå glad. Det känns så trevligt att träffa vänner i SLN. Det är intressant att få en historisk tillbakablick och även fundera kring det som sker inom nykterhetsrörelsen idag. Tänk så mycket SLN har betytt för många människor! Vi ska inte ge upp! Många goda krafter kan tillsammans påverka även om vi nu har stora kommersiella "drakar" att brottas med.
Eva Nordmark
- Våra barn och barnbarn har tagit intryck av det nyktra levnadssätt som Lars Uno och jag har haft. En nykter och restriktiv inställning betyder mycket. Att som vuxen vara ett gott föredöme är viktigt. Men nuförtiden finns det så mycket som är ännu värre än alkohol. Alla dessa droger som inte fanns förr och det finns så många kanaler nu där man får intryck och blir påverkad.
Vi pratar om hur det ska bli med nykterhetsrörelsen i framtiden? Kommer den att försvinna? Hur blir det för SLN?
- När vi bodde i Östergötland upplevde vi inte någon verksamhet i SLN, säger Kerstin. Det är nog så på flera ställen i landet. Vad kan man göra åt det?
- Ja, vad kan vi göra åt det?
När jag åker hem i det trista, mörka, regniga vädret är jag ändå glad. Det känns så trevligt att träffa vänner i SLN. Det är intressant att få en historisk tillbakablick och även fundera kring det som sker inom nykterhetsrörelsen idag. Tänk så mycket SLN har betytt för många människor! Vi ska inte ge upp! Många goda krafter kan tillsammans påverka även om vi nu har stora kommersiella "drakar" att brottas med.
Eva Nordmark
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar