Lovisedal i Vadaby

Lovisedal är en s.k. lägenhet som ligger vid Husaån alldeles nedanför Vada kyrka. 1997 började jag sjunga i Vada kyrkokör. Där sjöng också Kerstin Kraft och hennes dotter Annika Kastlander som bodde på Lovisedal. Kerstin har gått bort, men Annikas dotter Elin har tillkommit. Vid något tillfälle kom Kerstin och jag att prata om huset och varför det hette som det gjorde och vem som byggt det och varför. Så jag slog mig ned vid datorn och plockade fram lite historia. Liksom när det gällde Örsta Södergård blottades en del oväntad släkthistoria. Dessutom har jag lagt till en utvikning, som blev mer omfattande än själva texten om lägenheten.
/Hans-Georg

Lägenheten Lovisedal

Plus lite om skomakaren Carl Johan Lillje och klockstapeln i Brottby

Av Hans-Georg Wallentinus 

”Lägenheten Lovisedal” blir färdig 1898. Lovisedal ligger nere vid Husaån, rätt nedanför Vada kyrka och granne till gravkullarna. Ägare och sannolikt byggare är arrendatorn i Vadaby, kyrkvärden Karl August Johansson. Han hade fått köpa loss en liten låglänt markbit från Vadaby för att bygga sig ett hus där. Men det är inte han själv och hans familj som flyttar dit. Istället är det till en början, lite förvånande, ett antal hantverkare.

1 oktober 1898 flyttar skomakaren Johan Petter Gustafsson från Frösunda med familj in. Tillsammans med dem flyttar också skomakarlärlingen Karl Johan Lilje (senare stavat Lillje) från Össeby-Garn. 12 november kommer även sadelmakaren Adolf Fredrik Wretman från Stockholm med sin familj. 

Det man skulle ha förväntat sig var väl att ägaren flyttade dit. En titt i församlingsbokens avsnitt för Vadaby visar dock att hustrun, Lovisa Johansson f. Bergström avled 17 mars 1898 och begrovs 25 mars. Hon är begravd vid Vada kyrka (Kvarter A. nr 16-17. Graven upplåten till och med 2008, så möjligen är den borta nu). Församlingens dödbok anger att dödsorsaken var magkräfta. Därför kändes det antagligen tungt för Karl August att flytta. 

Men byggnaden fick bära hennes namn. 

Lovisedal en norrskensnatt 2015. 

Många var det som bodde på Lovisedal 

Det var ofta snabb omsättning på hyresgäster förr i tiden. Lilje, då betitlad gesäll, flyttar redan år 1900 till Kårsta tillsammans med skomakare Gustafsson och hans familj. De bosätter sig på Fridhem i Mälsta. Istället flyttar en ny skomakare in, Karl Gustaf Linder, liksom jordbruksarbetaren Frans Oskar Andersson. Från och med nu bor bara ”arbetare” på Lovisedal. Med, som vi ska se, ett undantag - den tidigare ägaren Karl August Johansson.

Efter hustruns död 1898 dröjer det bara ett år innan han gifter om sig med Augusta Wall från Lyrestad i Skaraborgs län. De bor i arrendebostaden i Vadaby, tills de 1913 flyttar till Ärla (skrivs Ärila i församlingsboken) i Södermanland, sydost om Eskilstuna. På hösten 1922 återkommer de till bygden och flyttar in i Lovisedal. I församlingsboken har hans titel ”lägenhetsägare” strukits och i stället står det ”f. arrendator”. Kanske kan betyda att han sålt huset och bara bor där som hyresgäst. 

Men Karl August får bo i huset mindre än ett år. Den 3 oktober 1923 avlider han i åderförkalkning. Jordfästningen sker redan 8 oktober. Han begravs på Vada kyrkogård vid sidan av sin första hustru. Den nya hustrun flyttar efter ett år tillbaka till Ärla. 

Man kan fundera på varför han över huvud taget flyttar tillbaka. En orsak kanske skulle kunna vara att han ville bli begravd tillsammans med sin första hustru. Undrar hur hans andra hustru kände det i så fall? Var det andra äktenskapet bara ett ”resonemangsparti”? Det behövdes ju ett rekorderligt fruntimmer för att hjälpa till med arrendet på Vadaby. Församlingsboken listar ett stort antal drängar och pigor på gården, så det måste ha varit ett sjå med att hålla alla dessa med mat och husrum.

Anders Vilhelm Alstermark och hans ättlingar

Den 3 november 1931 flyttar Anders Vilhelm Alstermark in. Han bör ha köpt huset tidigare under hösten. Hustrun Rut Karolina finns inte med i inflyttningsboken, eftersom hon redan bodde i socknen. De gifte sig vid Midsommar 1931. Mellan 1931 och 1940 flyttar bara familjens hushållerskor in och ut, plus en chaufför 1940. Chauffören bor i en liten lägenhet ovanpå garaget. Hans hyra innefattade också att familjen Alstermark skulle hålla honom med mat. 

1937 föds dottern Kerstin som så småningom kommer att gifta sig med Sven Georg Kraft. 1970 bor tre generationer Alstermark/Kraft i Lovisedal, bl.a. Kerstins dotter Annika. 1980 bor Annika och hennes mormor och morfar där, 1990 bara morfar Anders Vilhelm. Omkring 1993 flyttar Kerstin tillbaka, nu med efternamnet Kastlander. Det gör också dottern Elin (född 1988). Såväl Kerstin, som Annika och Elin är eller har varit körsångare i Vada kyrkokör (senare Össeby klyrkokör). 

Kerstin säger att det spökar på Lovisedal. Men vem är det som spökar? Det borde kunna vara såväl Lovisa som Karl August. Men jag sätter nog en slant på att det är Karl August, eller kanske rent av bägge? Man skulle kanske också kunna misstänka hustru nummer 2, men det är nog lite väl långsökt.

Skomakare Lillje 

Jag kan inte låta bli att skriva lite om skomakaren Lillje som bodde i Lovisedal en kort period. För mig är han mest känd som skomakaren som under några år hade sin verksamhet i en klockstapel. Kan inte ha varit speciellt vanligt, men såhär gick det till. 

Kring Garnsbro 

År 1905 flyttar Lillje ”hem” till Össeby-Garn (från Kårsta) där han var född. Han noteras i församlingsboken som boende på ”Brottby handelslägenhet”. Hjärtat i handelslägenheten var handelsboden, som var verksam från ungefär 1850. Den låg i fil med den röda träbyggnad som fortfarande finns kvar bakom Brottby café, och som var nöjeslokal och biograf ganska länge. Den kallas ”bygdegård” på den ekonomiska kartan från 1950-talet. 

Det här området, ”Brottby torg”, var centrum i bygden. I Brottby handelsbod inrymdes också postkontoret och periodvis telefonväxeln. Det är antagligen därför postorten blev ”Brottby”. Byggnaden fanns kvar ännu under andra världskriget, men verksamheten i boden flyttade under 1930-talet över till en nybyggd affär i funkisstil som byggdes intill den nya bron över Husaån, som tillkom ungefär samtidigt. Den gamla bron gick kanske fem meter längre söderut. Rester efter den tidigare vägen, öster om gamla bron, finns kvar men används nu mest för uppställning av arbetsfordon. Efter ett antal ombyggnader och användningar är det som finns kvar av denna affär bygdens prylmecka, ”Gunillaboden”. Ägaren till Brottby gård skänkte brofundamentens stenar till församlingen och de ingår nu i kyrkogårdsmuren runt Össeby-Garns kyrka.

1930-talets funkisbutik med nya bron till vänster. Teckning Brita Stenström-Rogberg. 

Det här var en utvikning och det kommer en till… 

Den andra delen av handelslägenheten var Brottby gästgiveri (med några övernattningsrum) som låg norr om gamla handelsboden, där Brottby café och bensinstationen nu ligger. Verksamheten hade under 1800-talets sista år börjat gå knackigt. En av handlarna hade köpt in gästgiveriet och står som krögare några år. Men det blir aldrig något av med gästgiveriverksamheten. Jag tror att det kan ha varit hit som Lillje med familj flyttade hösten 1905. 

På andra sidan ån, norr om Norrtäljevägen, låg Brottby garveri, en för tiden rätt stor industriverksamhet med ett antal lärlingar och gesäller. Den parstuga som ligger vid nedre delen av Sundbyvägen om som ofta (felaktigt) kallas ”Sundbytorpet” måste ha haft någon anknytning till garveriet, eftersom farstun är vänd mot garveriet och inte mot Sundbyvägen. Vid garveriet fanns tidvis också ett slakteri och en kort tid ett färgeri. 

Hela det här industri- och handelsområdet kallades tidigt Garnsbro. Namnet har levt kvar länge och i bl.a. Vallentuna bildarkiv används det fortfarande. Hela Garnsbro låg på Brottby säteris mark. 

Parstugan vid Sundbyvägen

Klockstapeln vid Garnsbro 

Efter denna andra utvikning, kommer vi äntligen till klockstapeln. Tvärs över vägen från ”Sundbytorpet” låg in på sen tid ett hus som kallades ”Klockartorpet”. Rätt få visste varför det hette så. Namnet finns inte på några kartor, så det har levt helt i muntlig tradition. Men de som kände till namnet undrade vad en klockare hade där att göra; Össeby kyrka var ju avkristnad och nedbrunnen och vid Garns kyrka fanns det ju redan ett Klockarbord gu’bevars. 

Men det var så här. En del Össebybor var förbittrade över att socknarna hade slagits ihop (det skedde redan 1838) och hade på eget bevåg byggt en klockstapel på Brottby säteris mark norr om nuvarande Bilisten (”Klockartorpet” fanns redan innan, men hette antagligen något annat). Var de fick en klocka ifrån förtäljer inte historien, de två klockorna från Össeby klockstapel hade sålts om man får tro kyrkorådets protokoll. Klockstapeln såg inte heller ut som klockstaplar brukar, utan påminde mer om en mindre väderkvarn. 

Hur som helst byggdes klockstapeln för att kunna hedra de Össeby-bor som avled (alltså de som bott i Össeby f.d. socken). Under begravningsakten i Garns kyrka ska det ju ringas i klockorna. Då fick en person vid kyrkan stå och vifta med ett vitt tyg så att det syntes till Brottby klockstapel. När ”klockaren” såg detta skulle han ringa i sin klocka och på det sättet hedra den person som – enligt vissa - begrovs i fel socken (och dessutom i fel härad). 

Klockstapeln i Brottby och ”Klockartorpet” sett från nuv. Sundbyvägen. Från Vallentuna Össebybygdens Arkiv och Muséiförening

Den här seden upphörde till slut och klockstapeln användes inte längre att ringa i. Och det var här Lilljes verkstad flyttade in. Men han blev inte kvar speciellt länge utan flyttade redan hösten 1907 tillbaka till Kårsta och blev den bygden trogen hela sin levnad. Det finns ett foto av det här området med ångaren Åkers kanal i förgrunden, som sannolikt är fotograferat 1907 och där finns inte klockstapeln med, men däremot finns en markering på den Häradsekonomiska kartan från 1901-1906. Klockstapeln bör därför ha rivits under år 1907 (om fotot är rätt daterat) och det kan ha varit därför Lillje valde att flytta tillbaka till Kårsta (till gården Sunnarby 1). 

Skomakaregesällen blev inte vid sin läst, utan han noteras först som ”arbetare”, sedan ”rättare” och så småningom ”arrendator”. Omkring 1923 köpte han hela Sunnarby 1 och avled där 30 mars 1971. 

Version 1 2020-03-06 med tillägg 2020-10-08 och 2021-03-09

Varmt tack Hans-Georg Wallentinus

för den fina berättelsen!

Stackars Brottbyborna, först slogs Össeby och Garn ihop och sedan slogs de ihop med Vallentuna.

Undra på att de var förbittrade./MA