Den sorgliga historien om Gustaf och Erik på Södergården

Av Hans-Georg Wallentinus

Hösten 2020 höll minst en turkduva till på TV-antennen på huset närmast Angarnssjöängens parkering i Örsta by, Angarns socken. Många kallar huset ”torp”, vilket det inte alls är (se bildtexten). Jag har tidigare forskat en del i byns historia och utdraget nedan är en liten bit av en artikel som jag skrev till ”Vallentuna förr och nu”, som handlar om laga skiftet av Örsta. 

Den 4:e december 1861, som var en onsdag, var en vacker vinterdag med några minusgrader. 

Jan Ersson i Wäsby, i Össeby socken*, vaknade som vanligt tidigt, till en dag som inte riktigt var en dag som alla andra, det märktes om inte annat frampå förmiddagen då Jan klädde sig fin, som skulle han till kyrkan. Han spände hästen för vagnen och gav sig iväg. Han for norrut, men vid Granby tog han inte högerut - mot kyrkan - utan åt vänster, mot Angarn. 

Snart hade han kommit fram till Örsta by. Han tog av från landsvägen och såg snart en liten samling människor. Här hälsade han nu på kyrkvärden Gustaf Jansson, ägare till Oppgården och Westergården, Johan Petter Ericsson i Norrgården, samt Gustaf Carlsson och Eric Andersson i Södergården. Stämningen i gruppen var lite spänd och man väntade otåligt på dagens huvudperson. Och snart såg de honom komma i sin vagn, den mäktige lantmätaren Oskar von Sydow. Detta var första gången de träffades, men definitivt inte den sista, ty nu skulle det laga skiftet av Örsta by ta sin början. 

Så kunde det ha gått till vid inledningen av det laga skiftet av Örsta by. Det laga skiftet gick ut på att samla gårdarnas ägor i så få skiften som möjligt, men med bibehållande av produktiviteten för varje gård, jämfört med före skiftet. Samtidigt splittrade skiftet väldigt många byar och gårdarna flyttades ut på ägorna. Samtliga bostadshus i Örsta ligger kvar i ursprungligt läge, men ägandemässigt hände det en hel massa. 

* Väsby är idag uppdelat på Lidberga och Storgården, ligger längs Körlingevägen mot Sjöberg.

Örsta Södergård. Huset var kraftigt nedgånget men restaurerades på 1970-talet. Det här är en s.k. parstuga med två lägenheter – det framgår av att huset hade två skorstenar som gick till en spis i vardera lägenheten. En enkelstuga (som torpen) skulle bara haft en skorsten. Att skorstenarna inte sitter symmetriskt beror på att den högra lägenheten (i det här fallet) är lite större. Här bodde nog brukarna och kanske en del av tjänstefolket. 

I Örsta fanns alltså fyra gårdar men fem skiften, eftersom Södergården var uppdelad i två. När lantmätaren gjort sitt jobb, så visade det sig att fyra hemman kunde ligga kvar där de var, medan Södergården 1 skulle tvingas flytta österut. Egentligen skulle Västergården också flytta, men eftersom ägaren till Västergården och Oppgården var samma person spelade det ingen roll. På Västergården bodde förresten den ena av brukarna till Södergården, Erik Andersson. 

Erik Andersson och hans familj

Erik Andersson var född i Angarns socken år 1829, medan hustrun Maria Christina Jacobsdotter kom från Rö (i nuvarande Norrtälje kommun). Paret hade fyra flickor, Märta Carolina och Edla Christina bägge födda 1854, Sofia Wilhelmina född 1857, samt Emma Augusta född 1859. Tyvärr var oturen framme och Märta Carolina avled 1859 av brännskada och bara tre dagar senare hennes syster Sofia Wilhelmina av okänd anledning. Till råga på allt betecknades Märta Carolinas tvilling Edla Christina som ”dvärginna”. När laga skiftet började var familjen alltså rejält skamfilad och man kan misstänka att det dessutom fanns en hel del funderingar inför skiftet, som ofta medförde radikalt ändrade livsförhållanden. 

Den gamla förrådsbyggnaden på Södergården kan vara det äldsta huset i Örsta. 

Gustaf Carlsson 

Gustaf Carlsson var född i Kårsta 1810 och flyttade in i Södergården (närmast från Vada) 1851. Hans hustru Maria Charlotta Ersdotter var dock född i Angarn 1819. De hade två barn. Sonen Johan Gustaf var född 1840. Han tog sig efternamnet Örlund efter byns namn. Dottern Catharina var född i Angarn 1848 (lite märkligt eftersom familjen skrevs i socknen först 1851, men antagligen föddes han hemma hos mormor, vilket var vanligt).

Skiftet 

Till mötet 24 juli 1862 har de nya skiftenas sammansättning och lägen räknats ut mer exakt. Gustaf Carlsson förklarar sig missnöjd med den utflyttningsskyldighet som han blivit ålagd och anser att med det läge hans byggnader har till åkerjorden nedanför, borde han kunna få sitt skifte där. Det blir dock ingen förändring. Som ersättning för utflyttningen skulle Gustaf Carlsson få 188 riksdaler. Utflyttningen skulle vara avslutad fem år efter de att skiftet vunnit laga kraft (det skedde inte förrän 1886). 

Den 26 juli 1862, då skiftesdokumenten ska skrivas under, deltar samtliga utom Gustaf Carlsson på Södergården som inte vill bevista sammanträdet ”av den orsak att han sade sig vara illamående”. Eric Andersson nekar att skriva under protokollen av den anledningen att han anser sig ha fått för litet skifte. 

Bägge bönderna på Södergården anser sig alltså mycket illa behandlade. Det här var nog inget ovanligt i laga skiftets spår. Det leder till att Erik Andersson året därpå flyttar till Åby i Vallentuna socken. Där verkar han som arrendator. Ett antal år efter det att skiftet var överstökat flyttar familjen (1871) tillbaka till Västergården. Erik kallas nu ”arbetare”. 

1905 hittar man plötsligt Erik Andersson och hans familj som boende på handelsboden i Haga, men de är snart tillbaka på Örsta Västergård. Erik, Maria Christina och Edla avlider samtliga på Västergården 1912, 1914 resp. 1922. 

Kinnekulle 

Gustaf Carlsson å sin sida har alltså tilldelats marken öster om byn. I boken ”Örnen, bilan och stjärnorna”, boken om Vallentuna, kan man läsa att Gustaf Carlsson i ”Södergården 1” i mars 1865 bjuder ut sitt (nya) hemman till försäljning. Enligt annonsen hade den ”nya gårdstomten ett mycket vackert och bekvämt läge. Hemmanet, ordentligt och omsorgsfullt bebyggdt, blifver derföre en snygg och grann gård”. Var detta ”vackra och bekväma läge” är, framgår inte, men sannolikt är det på den plats där det hus som kallas Kinnekulle nu ligger (vid ”Hagarakan”, öster om nuvarande Örsta by).

Lägenheten ”Kinnekulle” intill gammel-gamla Norrtäljevägen (i bruk till 1930-talet då Gamla Norrtäljevägen, på andra sidan huset anlades som nödhjälpsarbete). Den här vägbiten var en del av Drottning Kristinas postväg till Grisslehamn. 

En effekt av försäljningen blir att det börjar växa upp ett litet lokalt samhälle på Gustafs tidigare mark; Haga. Södergården 1 köps in av Ersta diakonianstalt. Här bor flera s.k. mjölkarrendatorer som levererade mjölk till Ersta, det finns slakteri, det finns en handelsbod och det byggs ett bönehus.

Men Gustaf och Maria Charlotta bor kvar i Södergården, som efter skiftet blivit en del av Oppgården, med kyrkvärden Gustaf Jansson som ägare. Det måste ha känts märkligt att bo i sitt eget hus men nu som hyresgäst hos den tidigare grannen. Gustaf och Maria Charlotta avlider 1882 resp. 1899. 

Med tiden blir ofta en av gårdarna i den gamla byn ”vinnare” och samlar ihop byns alla ägor till en enhet. I det här fallet är det Oppgården. Det är bara de tomter som ingår i Haga som blir kvar i andra händer. I och med bildningen av Angarnssjöängens naturreservat blir staten ägare till vissa delar, bl.a. lägenheten Kristineberg (del av Norrgården), en tid Naturum, senare ”Angarns Naturcentrum” och nu utan egentlig användning. 

Överkurs 

Utdrag ur häradsekonomiska kartan från 1901-1906 (från Lantmäteriets historiska kartdatabas). 

Söder om kartans slut ligger Angarns kyrka. Södergården är den röda rektangeln söder om ”3 G”. ”9” är Norrgården. Den röda rektangeln väster om 9 är Kristineberg, sedermera Naturum. Ovanför ”Ör” i Örsta ligger Västergården och nordost om ”3 G” ligger Oppgården. Dagens huvudväg går norr om bönehuset och Kinnekulle, på dåvarande åkermark, samt söder om Johannisberg. ”Lampan”, förresten, flyttades senare från nära hällristningen till i backen nedanför Naturcentrum, där byggnaden fortfarande står kvar. Före flytten bodde här tidvis två personer.

Varmt tack för den fina 

berättelsen Hans-Georg Wallentinus!

(Artikeln var tidigare publicerad i Angarnsgruppens informationsblad.)