Rickard Nordstrand - flerfaldig världsmästare i thaiboxning

Hemmets Veckotidning
Nr 46, 2015

En dag var jag inte längre välkommen i pappas hem

Han har tackat nej till en storfilm i Hollywood.

- Jag kan inte vara borta i flera månader. Jag vill vara en närvarande förälder.

Rickard vet hur motsatsen känns. Hans egen pappa lämnade familjen för USA. Tomheten  och ensamheten smärtade.

Det är över 30 år sedan vi sågs. Då var Rickard Nordstrand en liten späd kille på dagis och jag mamma till en kompis. Hans familj bodde i ett gult hus i en lummig skogsglänta på andra sidan vägen. Idyllen hade emellertid just gått i kras. Rickards pappa hade lämnat familjen för att börja om på egen hand i Amerika. Och i hans nya liv fanns ingen plats för vare sig mamma Pia eller Rickard och lillebror Tobias. De skulle framöver få klara sig själva bäst de kunde.

I dag är Rickard en muskulös snygging som ingen skulle komma på tanken att mucka gräl med. Han är flerfaldig världsmästare i thaiboxning, personlig tränare åt nästan hela den svenska kändiseliten och stuntman åt bäste kompisen Mikael Persbrandt. Under sin aktiva kampsportskarriär hann han dessutom driva såväl tre krogar som ett kampsportcenter. Numera integrerar och hjälper han ungdomar ut i arbetslivet inom Stiftelsen Good Sport.

– Jag gillar att hjälpa folk, säger Rickard när vi nu ses på ett litet kafé i Saltsjöbaden. 

- Det ger en skön känsla inombords åt mig också. Förra året fick vi ut 30 ungdomar i arbete.

Rickard har tagit båten in från ön där han bor. Medan vi pratar metar sjuårige sonen Neo abborre från en brygga i närheten. Han har sällskap med Rickards flickvän Mikaela Libhart, 26. Neo ska inte behöva höra allt, tycker Rickard. 

-Så småningom får han själv bilda sig sin uppfattning om sakernas ordning.  

– Tobias och jag fick åka till Amerika och hälsa på pappa några veckor varje sommar. Där gjorde vi allt man förväntades göra. Vi var på Disneyland, SeaWorld och Captain America. Det fick man leva på när man kom hem. 

Mamma jobbade natt som sjuksköterska. Vi hade det inte så fett. Som tur var fanns farmor och farbror Bosse i närheten. Honom gillade jag. Han fanns alltid där och gjorde roliga saker. Jag önskade ofta att pappa hade varit lite mer lik honom.

Rickard var tidigt en duktig ishockeyspelare. Det och en förstående lärare kompenserade för den dyslexi som besvärade honom. Men sedan pappan försvunnit fick han själv packa sin tunga hockeytrunk och dra den på en pulka upp till ishallen.

– Alla andra hade två föräldrar som skjutsade, knöt snörena och hejade på från läktaren. Jag fick klara allt själv. Ibland, om grannen kunde komma över och knyta skridskorna, tog jag på mig kläderna hemma och gick i full mundering upp till ishallen. Sånt känns när man är liten. Jag spelade ju hockey för att pappa tyckte det var kul. Jag ville att han skulle se mig spela. Det var viktigt för mig då att han tyckte att jag var bra.

Inte längre välkommen

Mamma Pia gifte om sig och hennes man Björn tog pojkarna till sitt hjärta.

När Rickard gick på 
Östra Ormsta dagis

– Han kom hem från jobbet, lagade mat och körde mig till träningen. Han ställde dessutom upp och jobbade för klubben. Det kändes självklart då men idag förstår jag att jag inte kunde ha fått en bättre extrapappa.  

Men Rickard drömde som sin pappa i Amerika. En dag skulle han kanske kunna flytta dit, gå på college och få jobb i pappans företag. Den drömmen fick emellertid ett snöpligt slut när han gifte om sig med en kvinna som var måttligt road av umgänget med hans söner. Amerikaresorna upphörde. Rickard och hans bror var inte längre välkomna i hans hus.  

– Det var det stora sveket, säger Rickard. Det värsta! Jag förstod ingenting och fylldes av ett brinnande hat mot hans fru. Det var först när jag blev pappa själv som jag förstod att det var han som borde ha satt ner foten och sagt ifrån. Pappa var min idol och förebild. Han var framgångsrik och tjänade stora pengar. Jag har alltid fått klara mig själv men jag bestämde mig för att inte bli som han.

Besvikelsen satte djupa spår i den då femtonårige Rickard som under sommaren hade börjat med thaiboxning. Med det följde dåligt sällskap och under några år prövade han allt från doping och droger till slagsmål på stan innan han till sist låstes in på Kronobergshäktet i Stockholm.

– Jag satt där med fulla restriktioner och fick inte prata med någon, läsa tidningar eller se på tv. Det var väldigt bra för mig. Jag sa till mig själv varje dag att här ska jag aldrig sitta mer. Dessutom slog min tränare näven i bordet. Du har en chans att bli bra på thaiboxning, sa han. Lägg av med allt elände och du kan gå hur långt som helst. Han fick mig på rätt köl. Jag skulle träna som en tok och bli bäst. Som thaiboxare har man bara sig själv att lita på.

Världsmästare

Sagt och gjort. Rickard tränade stenhårt och blev 2004 världsmästare i thaiboxning för amatörer. Året därpå fick han tack vare ett återbud chansen att möta dubble proffsvärldsmästaren Remy Bonjaski och gjorde sitt livs match. Rickard blev därmed ett världsnamn och vid proffs-VM 2009 tog han mästartiteln.

– Pappa såg matchen mot Bonjaski, säger Rickard. Det är den enda match han har sett. Han sa att han tyckte det var läskigt och att jag borde ha fortsatt med hockeyn.

Det var på thaiboxningsgalorna som Rickard lärde känna Mikael Persbrandt. De började träna tillsammans och umgås familjevis. När Mikael en dag skulle möta produktionsbolaget för första Hamiltonfilmen följde Rickard med.

– Micke skulle läsa och godkänna ett manus. Det ser bra ut, sa han. Men stunten får ni ta med Rickard. Vadå stunt? Vad är det, sa jag. Du får så klart vara med och göra stunten, sa han.

Så gick det till när Rickard blev stuntman på vita duken. Den som vill kan se honom i de båda första Hamiltonfilmerna och i Lasse Hallströms "Hypnotisören" där han i stället för Persbrandt flankerar Lena Olin ombord på ett flygplan. Men även Hollywood hörde av sig så Rickard har även gjort två figurer i Game of Thrones som är en av världens mest kända tv-serier. Han tackade däremot nej till filmen Moses med Brad Pitt.

– Jag har Neo och vill inte vara hemifrån flera månader. Hör av er om det blir något kortare, sa jag. Nu har jag sagt ja till tredje Hamiltonfilmen som ska spelas in i höst. Den här gången kanske jag får några repliker också.

Rickard och hans dåvarande flickvän hade inte precis planerat att bli föräldrar. När Neo ändå anmälde sin ankomst till världen bestämde de sig för att köpa hus och flytta ihop. Med sin speciella bakgrund ville Rickard verkligen satsa allt.

– Min flickvän togs in för planerat kejsarsnitt. Det gick så fort att jag knappt hann parkera bilen innan Neo var född. Sedan stod jag plötsligt där med den lille parveln i min famn. Det var ett fantastiskt ögonblick fast man kände sig så valhänt. När vi kom hem minns jag att jag undrade var instruktionsboken var.

Rickard beskriver sin första tid som pappa lika kaotisk som många andra. Det var mat, bajs och skrik dygnet runt. Det frestade på förhållandet och efter ett år gick paret skilda vägar. I dag bor därför Neo varannan vecka hos mamma och pappa.

– Det fungerar bra. Han har eget rum och allt vad han behöver på båda ställena. Men självklart kommer han med ryggsäcken full av legobitar om det är något han håller på med.

Rickard träffade småningom Mikaela som han hoppas på en gemensam framtid med. De hade setts i vimlet och till sist bjöd han med henne Maximteatern där Mikael Persbrandt hade premiär på Dödsdansen.   

– Det var kanske inte helt rätt för en första träff, skrattar Rickard. Det är ju en pjäs om misslyckade förhållanden!

Drömmer om en dotter

Det är ett år sedan nu och sedan dess är de ett par. Rickard beskriver Mikaela som trygg, framgångsrik, omtänksam och väldigt vacker. Hon har alla de egenskaper som han uppskattar hos en kvinna. Han är stolt, kär och lycklig.

– Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva något liknande. Det är helt fantastiskt. Mikaela är dessutom fantastisk med Neo och det är viktigt för mig. Som vuxen hoppas jag att han ska känna att han växte upp med en pappa som var närvarande och aldrig svek.

Rickard och Mikaela är inte förlovade. Han har heller inte friat. Men det märks att frågan väcker tanken. När vi en stund senare återförenas med Neo, Mikaela och en vattenfylld plastkasse med simmande abborrar i sonderar han terrängen. Monica tycker att jag ska fria till dig, säger han. Hon ser förvånad ut men opponerar sig åtminstone inte. Varför skulle hon? De har ju köpt hus tillsammans och under hösten flyttar de ihop.   

– Nu drömmer jag om att få en liten dotter, säger Rickard. Grannen har en sjuårig flicka. Man kan se att hon och Neo går åt olika håll nu. Hon sitter och ritar och tycker om att kramas. Han är kärleksfull på ett annat sätt men mest vill han slåss och sparka fotboll.

Monica Antonsson