Under bearbetning
In kommer intervjuer med Elwe när jag hittar dem.
Hm... Det kommer inte att ske. De fick ett eget inlägg.
Du hittar det här.
Insändare 2002-05-27
Jag minns inte vilken tidning!
Hm... Det kommer inte att ske. De fick ett eget inlägg.
Du hittar det här.
Insändare 2002-05-27
Jag minns inte vilken tidning!
Det fina med att inte längre vara lokalreporter är, att
man får skriva vad som helst. Varken nyhetsvärde eller opartiskhet är ett krav.
Sånt underlättar för en politisk vilde med vana att rösta på tre olika partier.
Men vadan denna skröna? Jo, någon måste ju försvara Elwe
Nilsson, denne stackars karl som i tid och otid får ta emot så mycket spott som
spe. Är han inte arrogant och kör med svågerpolitik, så är han grodan som
aldrig blev prins. Nog för att kritiken ser ut att rinna av honom som vattnet
på en gås, men man vet ju aldrig. Även kritstrecksrandiga har sina stunder.
Elwe har en ärlighet som tilltalar mig. Han tar ställning
och står för sin åsikt. Det är raka puckar från början till slut, vare sig man
gillar dem eller ej. De politiska trixen kan visserligen ta sig ett och annat
verkligt udda uttryck – som när han sålde tunnelbanan och Roslagsbanan till
fransmännen!!! – men myglar gör han nog inte. Att han blev dömd till 50
dagsböter á 600 kronor visar bara att Vallentunamodellen inte håller i stan. Och
det är tur det. För demokratin. Betydligt värre är politiker som mörkar. Att
systematiskt tiga ihjäl saker och ting är både effektivt och väl beprövat inte
minst i Vallentuna. Vi har några riktiga stolpskott i den lokala politiken. Låt
oss hoppas att de försvinner före valet.
Men tillbaka till Elwe.
Han är född och uppväxt i Vallentuna. Som alla andra dansade han i folkparken, gick på samkväm i hemvärnsgården, mekade moppe och åkte Wölkers folkabuss – de hade hönseri i Bällsta – till lördagsdanserna i Väsby. På väg till jobbet frontalkrockade 22-årige lastbilschauffören Elwe med en bil som kom farandes emot honom med bredsidan före. Han tvingades ligga fem månader med sitt krossade vänsterben i sträck. Även han har haft sina prövningar.
Han är född och uppväxt i Vallentuna. Som alla andra dansade han i folkparken, gick på samkväm i hemvärnsgården, mekade moppe och åkte Wölkers folkabuss – de hade hönseri i Bällsta – till lördagsdanserna i Väsby. På väg till jobbet frontalkrockade 22-årige lastbilschauffören Elwe med en bil som kom farandes emot honom med bredsidan före. Han tvingades ligga fem månader med sitt krossade vänsterben i sträck. Även han har haft sina prövningar.
Politiskt formades Elwe genom pappa Gustav hemma vid
köksbordet i Gullåker. Gustav var kommunens starke man som förhållandevis
självsvåldigt styrde och ställde. Han förstod nog aldrig att Gustavs Udde var
ett namn tillkommet av delvis elak ironi. Han var stolt han.
– Vill du verkligen ha något gjort, ska du vända dig till
Gustav, sa min pappa. Och så var det. Gustav såg till att saker hände. Alltid.
Äpplet har sannerligen inte fallit långt från päronträdet.
Elwe gör som far sin och får saker gjorda. På gott och ont. Men om han seglat
fram i karriären på en räkmacka, så har han i varje fall inte gjort det utan
djup. Med rötterna i Vallentuna känner han för bygden. Det är åtminstone delvis
tack vare Elwe vi har Roslagsbanan kvar. När landstinget ville lägga ner
bandelen Lindholmen-Kårsta, tog han partikollegorna på en slingrig busstur som
fick dem att tänka om. Dessförinnan hade dåvarande trafiklandstingsrådet Stig
Dingertz (m) dragit ett tjockt, svart streck över banan vid Lindholmen på sin
karta. Det såg jag själv, där jag satt bredvid honom på 100-års-jubileumståget från Östra. Bara
ett under kunde rädda bandelen och det fixade Elwe med benäget bistånd av
föreningen Rädda Roslagsbanan, Kårstaborna och centerpartiet med
landstingspolitikern Knut Nilsson i spetsen.
Elwe byggde Elweborg och så här i efterhand måste man erkänna
att det är snyggt. Pappa Gustavs gamla kåk var förskräckligt otidsenlig.
Kan vi nu bara bli av med Ingvar Lidskogs Tunahus, som vänder häcken mot alla
som kommer hit, så kan det rent av bli riktigt bra. Det sa även Gustav Nilsson på sin tid.
Elwe drev igenom systembolaget – gilla det eller inte -
genom att göra det till den rättvisefråga det är. Och tänk på Berit som driver
restaurangen på Östra station. Hon har haft ett elände de somrar, när trafiken
varit avstängd och gästerna uteblivit. Visst har hon haft stöd från många men ytterst
är det Elwe som har gripit in räddat verksamheten.
Det var likaså han som ringde och sa:
– Nu får du göra någonting. Nu har de strukit Ralles Diner
från stadsplanen.
Han menade ett antal självsvåldiga tjänstemän och det var
inte bara Ralle han värnade om. Vallentuna Motor hade med några pennstreck
avfärdats med en alldeles omöjlig infart.
– Det är ett gammalt genuint Vallentunaföretag, dundrade
Elwe. Tjänstemännen vet inte vad de håller på med!
Det där var kanhända hemligt men i alla fall. Så här
efteråt kan det berättas som ett exempel på att Elwe känner folk, vet vad han talar om och ställer
upp. Det gillar jag. Så vi rörde om lite i grytan och Vallentuna Motor fick en
bättre lösning. Ralles Diner är fortfarande raderat och ska försvinna. Man kan
undra varför de gav honom lov att investera allt vad han ägde i en vedugn?!
När likvidatörerna (röjningsarbetarna) i det efter
Tjernobyl radioaktiva Novozybkov 1999 bad mig om en bil, började jag spara pengar. Ett år senare fanns 11 000 kronor i kassan. Då såg
Elwe till att jag fick tala med färdtjänstens åkare som efter det bidrog med fyra handikappbussar och en
ambulans som Vallentuna Revyns folk körde till Ryssland med. Det säger en del
om människan Elwe. Speciellt som vi i revyn genom åren har varit ganska elaka
mot politikern med samma namn. Märkligt nog surar han aldrig för det. Det
beundrar jag honom för. Han förstår att det ingår i jobbet och vet att vi menar väl.
Men Svein Tryti då, undrar någon. Jag skrev så mycket om
honom ett tag, att folk trodde vi var mer än kompisar. Låt mig säga så här:
Svein Tryti var min i särklass bästa tipsare. Och han har alltid rätt i
sina avslöjanden. Att inte ta honom tillvara är en praktmiss. Och att Svein,
Lena Lundgren (v) och Christine Nerelius (sol) har gett upp fullmäktige är inte
bara sorgligt, det är ett direkt hot mot demokratin. De höll koll på och
avstyrde de värsta galenskaperna. Nu har vi inte ens en kritisk bevakning av
den lokala politiken och får därför inget veta. Det är tragiskt men, som tur
är, inte längre mitt ansvar.
Monica Antonsson
Som för övrigt inte har något annat än sitt vackra namn
gemensamt med den präst som härförleden provpredikade i Karby.
Mina artiklar om Elwe Nilsson hittar du här.
Mina artiklar om Elwe Nilsson hittar du här.
Överlevde kollegan Ralph Ledel ...
SvaraRaderaJag vet inte ens vem det är Verutschkow.
SvaraRaderaElwe däremot, han är fortfarande en favorit för mig.
Jag var klasskamrat med Elwe 6 år i Vallentuna och 4 år i Mörby Realskola(1949-1959.
SvaraRaderaSedan många år bor jag i Zürich.
2018 på sensommaren ville jag och en annan gammal Vallentunabo- Christer Lundqvist se det nya Vallentuna. Jag ringde upp Elwe och frågade om han kom ihåg mig- senast vi träffades var på en klassfest 1984. Ja sa Elwe och jag undrade om han ville guida oss några timmar
runt Vallentuna. Ja blev det korta svaret. Vi hämtade upp Elwe några dagar senare och gjorde en fantastisk tur runt kommunen. Elwe visste allt och det hela var toppen.
Avslutade med fika hos fd Bertas kondis(själv bodde jag på Centralvägen 7 1955-65.
Vi tackade Elwe som sa att det hela var jättekul och det var rätt ordval.
Genom åren har jag alltid kollat Elwes med och motgångar - han är som du också tycker
mycket rak men helt årlig och smusselfri. Heder åt Elwe Nilsson.
Zürich 2020-12-26
Sören Gustafsson
Hej!
SvaraRaderaVad glad jag blev av din kommentar.
Och jag håller verkligen med. Han är bra. Hoppas han ser din kommentar.
Må gott och håll dig undan Coronan.
Ovan finns en specialflik med rubriken "Prästgården 1:70" om alla som bodde där 1960.
Du står med. Kolla själv och berätta gärna lite om det...