Foto: Yngve Sjögren 1983 Vallentuna bildarkiv. |
Son till:
Arrendatorn i Gustafslund
Johan Lambert Åkerblom född 17/9 1895 i Närtuna
- död 27/12 1961 i Underskog, Länna
Gift I den 2/3 1918 med:Sara Charlotta Johansson född 21/10 1900 i Össeby-Garn - död 29/1 1931 i Häverö
Gift II 24/6 1939 med:Agnes Elfrida Eriksson född 18/8 1886 i Söderbärke, Kopparbergs län - död 20/10 1969 i Länna(hans andra och hennes tredje äktenskap)Barn Johan Lambert Åkerbloms första gifte:
- Johan Gustaf född 6/6 1918 i Närtuna (flyttar 23/2 1934 till Frösunda)
- Gunhild Charlotta född 29/1 1920 i Vallentuna (gift Persson, änka 1982, död 17/2 2000, då bosatt i Huddinge)
- Karl Gunnar Engelbrekt född 27/4 1922 i Össeby-Garn (frånskild 1986, död 26/10 2000 i Bandhagen, Vantör, Stockholm)
- Sonja Karolina född 27/5 1926 i Häverö. (gift Karlsson, änka 1989, död 3/5 2017 i Hallstavik)
- Bengt Adolf född 23/6 1928 i Häverö. (gift 1951, död 22/3 1916 i Åkersberga, Ingarö)
- Brita Sara född 7/10 1930 (trol identisk med Birgitta Sara född i Häverö. Gift Söderström 1949. Död 13/5 2008 i Estuna och Söderby-Karl.
Den 14/12 1923 bar det iväg till Häverö där fadern blir skogsarbetare i Bergby. Modern dör 1931 och fadern står, enligt husförhörslängden, plötsligt ensam med fyra hemmavarande barn Gustaf inräknad. Han var lite drygt 12 år gammal när han blev moderlös - och han var äldst av barnen.
- Södergården innehades från mitten av 1800-talet av Erik Persson som även hade en gård i Fågelsunda. Han var för övrigt med och startade Evangeliska Fosterlandsstiftelsens verksamhet i Frösunda. Halva gården övergick sedan till hans dotter Elin Persson som sedermera ägde hela gården fram till sin död 1944. Hon kallades ofta för Jerk-Pers Elin och hos henne växte jag upp från ett års ålder och fram till 20-årsåldern. Ofta fick jag av den anledningen bära namnet ”Jerk-Pers Elins pojken i Solsta”. Under vissa perioder under uppväxttiden var de inte alltid ett så tilltalade namn men tiden läker alla sår och idag är jag enbart road av att ha haft ett så tilltalande namn under min barndom.
Gustaf växte alltså upp med hemmansägare Elin Joakima Persson född 20/3 1866 i Frösunda. Av någon anledning folkbokfördes han ändå med föräldrarna. Elin Joakima Persson ensam kvar. Hon ägde Solsta No 1 3/4 mtl som omfattade 12 hektar jord och kunde alltså kalla sig hemmansägare vilket inte var så vanligt bland kvinnor.
I folkräkningen 1940 skrivs Gustaf som diversearbetare. Han arbetar med skogsbruk för Elin Persson, står det. Han flyttade därifrån till Vallentuna den 13/2 1942 och två år senare gick hon ur tiden 78 år gammal den 22/1 1944.Gustaf Åkerblom Foto: Svante Berg 1995 Vallentuna bildarkiv. |
Första uppehållet på vår väg gör vi vid första uppförsbacken. Solsta och Luttergärde gamla soldattorp har vi nu på höger sida. Frid hade tidigare varit namnet på Soldaten under denna rote. Det gamla torpet finns kvar och är mycket fint upprustat av en kvinnlig ättling av släkten vid namn Märta. Sista soldaten på roten hette Åhman, Gustav i förnamn. Det hus han bebodde har rivits. Till och med uthusen har försvunnit.
Från backen ser man även Vreda gamla soldattorp, alldeles
intill järnvägsövergången. Soldaten bar namnet Wredh som sig bör. Den
siste med namnet Wilhelm före, stamfader till Wredharna i Frösunda. Det var
något av en fejd mellan dessa soldater om vem som kunde hålla ut längst och bli
den äldste indelte soldaten på Polaksbacken i Uppsala. Det blev Åhman som vann
kampen. Wilhelm dog 1950, Gustav ett par år senare.
Vi fortsätter vår vandring ca hundra meter. Då ligger Byleborg på vänster sida. Där bodde Eriksson som var bas åt Edvard Thorell i Frösunda såg. Varje år vid tiden för Rimbo marknad tog han sig gärna en tår på tand för att sedan på marknaden ha en privat uppgörelse med den tidens hästhandlare, gärna med hjälp av Slaktar-Hjalmar som kalfaktor. Hjalmar var bosatt vid Rolsta.
Byleborg är även bekant för att det just här funnits en gammal krog – det lär vara den krogstugan som sedan hamnat vid Näs som drängstuga och brygghus, numera fritidshus.
Nyborg ligger sedan på höger sida av vägen och har alltid varit något av en backstuga. Den har friköpts från Solsta och har under de sista decennierna bebotts av släkten Karlsson. Stället ägs numera av yngste sonen Tore.
Skomakare Ekström
Invid en tidigare skogsgata som utgår från Byleborg upp emot torpen under Lindholmens gård, bodde även en skomakare vid namn Mathias Ekström. Han hade redan före min barndom gått hädan, men hans efterlämnade änka kommer jag mycket väl ihåg. Vi kallade henne moster Ekström, en mycket snäll och timid gammal tant. Alla torparungar som gick i skolan i Frösunda fick använda sig av denna väg. Skolskjutsarna var ännu ej uppfunna så det var en lång vandring till och från skolan varje dag, ibland över milen.
Klara Ek i Hackstalund
Nästa anhalt är Hackstalund som omfattas av flera småställen. Här levde och verkade på sin tid slaktaren och fältskären Jakob Otto Sjögren med sin hushållerska Klara Ek. Han hjälpte många av sina medmänniskor i deras nöd när det gällde akuta sjukdomar. Han tillhandahöll örtmediciner och förband så ock lagade benbrott med spjälningsmetoden, ofta bättre än dåtidens sjukhus förmådde. Han ansågs som en mycket duktig och tillförlitlig person. Hans hushållerska Klara Ek fortsatte verksamheten efter hans död.
Som liten pojke var jag ofta med på besök hos henne. Det var med stor vördnad och respekt man mötte denna gamla dam, och det var något av saligt andeväsen över hennes person.
Efter hennes död fortsatte Anna Edman vid Solsta en del av verksamheten. Hon hade under Klara Eks sista år hjälpt henne på alla sätt och vis - åldringsvård var vid seklets början ett okänt begrepp. På så sätt fick Anna del av den Sjögrenska läkekonsten och medmänniskor i nöd.
Styckjunkare Bergman
Efter denna tidsepok kom det en styckjunkare vid namn Bergman hit. Han drev hönsskötsel och trädgårdsodling några år, eller rättare sagt, det var hans hustru som utförde jobbet. Styckjunkaren hade pippi på att bygga dammar och ordnade på detta sätt något av ett sjösystem med öar och holmar samt små hus där han hade ankor och gäss. Det var faktiskt en sevärdhet men blev till förtret för en del grannar som blev utan vatten i sina brunnar. Han lade nämligen beslag på det mesta av vattnet.
Huset längre upp i backen beboddes av Klara Ek under hennes senare år. Efter hennes död flyttade det in sommargäster vid namn Hallberg.
Sjögrens backe
Landsvägsbacken, som efter vår bedömning var väldigt stor, kallades Sjögrens backe och utnyttjades till spark- och kälkåkning av traktens ungdomar vid fettisdagarssammankomster. Man åkte så kallat ”Långt Lin” om det fanns snö eller is. Det fanns det alltid under 20- och 30-talen och det samlade väldigt stora ungdomsskaror.
Branden i Brända Bergen
Namnet Brända Bergen användes aldrig under min uppväxttid, som jag kan minnas. Lillskogsbergen kände man däremot omedelbart till. Det var där den stora skogsbranden svepte fram sommaren 1918. Den gav mycket långvariga efterverkningar. Spåren syns ännu efter drygt 60 år.
Branden började nere vid järnvägen, nedanför stället där Ivar Lundvall bodde. Det var ett vedeldat ånglok som förorsakade branden. Den spred sig mycket fort i den torra undervegetationen och antände även trädens toppar, där lågorna hoppade från träd till träd. Hela traktens folk hjälpte till med släckningsarbetet och militär tillkallades för att hjälpa till med begränsningen av eldhärden. Det tog flera dagar innan man var herre över branden. Efterverkningarna satt kvar i många år, även de positiva. Det blev stora mängder av smultron, hallon och svamp, framför allt murklor och folk kom från hela bygden för att förse sig av nyttigheterna.
Det var före bilarnas tid men cyklarna hade invaderat marknaden och dessutom kom man även hästanspänt för att få så mycket som möjligt med hem till förråden.
Zakeus Carlsson-Waldebäck
Har här tidigare nämnt Ivar Lundvalls hus. Det byggdes under slutet av 20-talet av klockaren och skolläraren Zakeus Carlsson-Waldebäck, en betydande man för vår bygd. Hans fotografikonst, från slutet av 1800-talet och fram till 1930-talet, har tillfört hela Vallentuna oskattbara värden.
Solsta
Vi ställer nu kosan mot Solsta. I den gamla bebyggelsen har man här spräng in en hel del nyare och modernare hus. Det finns i Solsta ett hus som räkna som synnerligen värdefullt ur bevarandesynpunkt. Det är bostadshuset vid Sjöberg, där den gamle bysnickaren Kalle Gustavsson framlevde sitt strävsamma liv. Här fanns också tidigare en banvaktsstuga med tillhörande bompassning för landsvägsövergången. Passningen sköttes av banvaktens hustru, under min barndom först av Anna Edman och senare av Hilda Jansson.
Solsta består i övrigt av två gårdar med mycket lång förankring bakåt i tiden. Bönderna har under århundradena varit många.
Norra gården
känner jag till mest genom hörsägen. Jansson var svärfar till Axel Wahlström som sedan brukade gården från slutet av 1800-talet fram till början på 1930-talet. Henning Larsson, sedermera Billsta hade den ungefär ett tiotal år och därefter Sven Wahlström, auktionisten, som med hjälp av sina söner fortfarande brukar gården.
Jerk-Pers Elins pojken i Solsta
Södergården innehades från mitten av 1800-talet av Erik Persson som även hade en gård i Fågelsunda. Han var för övrigt med och startade Evangeliska Fosterlandsstiftelsens verksamhet i Frösunda. Halva gården övergick sedan till hans dotter Elin Persson som sedermera ägde hela gården fram till sin död 1944. Hon kallades ofta för Jerk-Pers Elin och hos henne växte jag upp från ett års ålder och fram till 20-årsåldern. Ofta fick jag av den anledningen bära namnet ”Jerk-Pers Elins pojken i Solsta”. Under vissa perioder under uppväxttiden var de inte alltid ett så tilltalade namn men tiden läker alla sår och idag är jag enbart road av att ha haft ett så tilltalande namn under min barndom.
Bönder i hundratals år
Bland de övriga bönderna på denna gård var en man vid namn Nilsson. Hans förnamn känner jag inte till men han hade en son vid namn Wallentin Nilsson, sedermera bosatt mitt emot nuvarande kvarnen i Frösunda. Efter honom kom släkten Lundqvist till Solsta, med Albert som den förste i raden, sedermera avlöst av sönerna Kalle och Lasse som av olika anledningar hoppat av det hårda slitet.
Nu finns endast Emma Lundqvist kvar på gården, 83 år, ej längre aktiv jordbrukare. Dottersönerna i granngården svarar för jordens skötsel.
Bastuhagen och Söderkilen
Detta är bara en liten del av vad som hyses inom Solstas ägor. Här har folk levt och verkat sedan urminnes tider, det minner alla gamla fornlämningar om. I en hage söder om gården, Bastuhagen,
Återfinns bland annat två mycket fina runstenar, numera iordningställda, med imålade runor och tydliga skylttavlor. Visäte heter runmästaren. Hela denna hage är i övrigt full av gravar och gamla bosättningar, idag föremål för mycket stort intresse från våra forskare. Det finns härdgropar, som kommit fram vid en sandtäkt i södra delen av hagen om en åker, som går under namnet Söderkilen. Det finns ännu ett gravfält mellan nuvarande järnvägen och gamla landsvägen mitt för Odenslund där Olle Lundqvist bor. En bäck som kommer från Solsta inägor kallas Kvarnlöten och här har även tidigare funnits en vattenkvarn. Runt bäcken finns ytterligare fornlämningar.
Gustaf Åkerblom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar