Sme-Kalle Karlsson

Fantastiskt foto av Jan Ek 1975.
Sme-Kalle Karlsson, Vallentuna bildarkiv

Sme-Kalle

Smidesmästare Karl Simon Karlsson

född 28/10 1901 i Bjurtjärn, Örebro län, Värmland

- död ogift på nyårsafton 31/12 1991 i Vallentuna. 

Kalle kom till världen i Kväggestorp 1/4 mtl i Bjurtjärn. 

Den som tycks svara för eller möjligen äger fastigheten är Bergsmannen Anders Nilssons sterbhus som visar sig vara dödsboet efter Kalles morfar. 

Hustrun, Kalles mormor Enkan Sofia Karlsdotter (mm) gift Nilsson född 26/1 1832 i Lungsund (död 25/12 1922) var i livet och bor på fastigheten. Hon blev änka redan 2/1 1894, hela sju år innan Kalle föddes. 

Kalles egen familj såg ut så här: 

Bergsmannen Axel Ludvig Karlsson (f) 

född 2/5 1866 i Varnum - död 1/1 1926 i Bjurtjärn

Gift 29/2 1895 med:

Anna Sofia Andersdotter (m) född 19/3 1870 i Bjurtjärn

Barn:

1. Klara Sofia född 26/10 1897 i Bjurtjärn

2. Anders Valentin född 30/8 1899 i Bjurtjärn

3. Karl Simon född 28/10 1901 i Bjurtjärn

4. Gustaf Valfrid född 17/3 1904

                                                                       5. Anna Viktoria född 12/12 1907 i Bjurtjärn

                                                                       6. Margareta Leontina född 25/6 1911

                                                                   

Om Kalles far, Axel Ludvig Karlsson, skriver prästen i husförhörslängden: 

Bjurtjärn (S, T) AIIa:1 (1901-1909) Bild 201 / sid 189

Såsom sinnessjuk inskrifven å Kristinehamns hospital den 9 december 1907. Derifrån utskrifven frisk den 15 mars 1908. Det står även civiläktenskap. Om det betyder att makarna var borgerligt gifta framgår inte. Det framgår heller inte på vilket vis Kalles pappa var sinnessjuk en tid av sitt liv. 

Anteckningen återkommer i nästa husförhörslängd. 

Bjurtjärn (S, T) AIIa:2 (1910-1922) Bild 245 / sid 228

Kalle är 21 år gammal när hans mormor dör och 25 år när fadern går bort. Familjen skingras och Kalle är chaufför till yrket. Han flyttar 22/2 1928 till Långbro i Örebro län. Därifrån flyttar han som jordbruksarbetare till Vallentuna 5/4 1930. Han hamnar i Ekeby No 1 i Väsby rote. 

Med på flyttlasset är nye ägaren av gården, hemmansägare Agne Elof Laurentius von Schultzenheim född 20/3 1895 i Bäcke, Älvsborgs län, och hembiträdet Viola Herta Elisabeth Johansson född 4/12 1907 i Vintnora, Örebro län. Prästen noterar att hemmansägaren är gift med Hilda Natalia född Carlsson från Oscars församling i Stockholm. Hon dör av Nephritis cronica (kronisk njurinflammation) den 4/8 1930 i Vallentuna. 

När hemmansägare Schulzenheim lämnar Vallentuna 12/10 1931 för ett liv i Örebro blir Sme-Kalle kvar. 

Bjurtjärn (S, T) AIIa:1 (1901-1909) Bild 201 / sid 189 (familjen i Kväggestorp)

Bjurtjärn (S, T) AIIa:2 (1910-1922) Bild 245 / sid 228 (familjen i Kväggestorp)

Bjurtjärn (S, T) AIIa:3 (1923-1931) Bild 249 / sid 235 (Som ovan. Mormor och far dör)

Vallentuna (AB) AII:4a (1923-1931) Bild 2140 / sid 201 (Kalle kommer till Vallentuna)

Sme-Kalle Karlsson var bosatt på rimligt avstånd från sin smedja och hade adress Hövdingevägen 6, Vallentuna. Han hjälpte bönder och andra vallentunabor med diverse arbeten före servicefirmornas tid. 

Som skicklig hantverkare var han i många år en hjälpare i nöden för dem alla. 

Ännu 1975 hade han sin smidesverkstad i industriområdet vid Tellus Maskin. 

Gamla smedjan byggdes i slutet av 1880-talet och revs 1955. En ny smedja byggdes samma år mellan Elverket och Tellus-Makin. Den revs 1985 inför gymnasiebygget. 

Bildarkivet:

KS Karlsson smidesverkstad

Gamla smedjan vid K S Karlssons smidesverkstad Sme-Kalle. Se nedan. 

Den gamla smedjan låg där Vallentuna motor nu har sina lokaler. Smedjan byggdes i slutet av 1880-talet. Det är eventuellt smeden Almgren som står t h på bilden. Han kan ha varit ägare innan smeden Georg Sjögren övertog smedjan. 1930 kom K S Karlsson i hans tjänst. 

Sjögren avled 1933. Sme-Kalle tog över smedjan och tog även hand om Sjögrens familj. Den gamla smedjan revs 1955 och en ny smedja byggdes t v om nuvarande Elverket. Den smedjan revs 1985 inför byggstarten av Vallentuna gymnasium. T v står gesällen Ulv†n (se nedan)

Okänd fotograf 1920. Vallentuna bildarkiv.

Sme-Kalle1940.
Okänd fotograf. Vallentuna bildarkiv.

- Vi fick ta järnringarna med tänger och lyfta upp dem på hjulen. Och sedan snabbt ner i kallt vatten! 

Temperaturskillnaden gjorde att järnet krympte och slöt sig om träet. Man var svettig in på bara kroppen av hetta och ansträngning. Konstigt att man lever än idag…

- Nu för tiden går arbetet så mycket lättare, konstaterar han. Allt smide av större format görs med maskinkraft. Nu arbetar jag också i bekväma lokaler. Den gamla träkåken var opraktisk, särskilt på vintern. Ömsom iskall, ömsom stekhet Vi tände stora brasor i spisen när vi arbetade med smidet. Hettan kunde bli nästan outhärdlig.

Smed-Kalle kan laga jordbruksmaskiner, göra konstsmide och utföra allehanda småreparationer. En mycket efterfrågad yrkesman av såväl jordbrukare som annat folk. Ändå representerar han en yrkeskår som är på väg att försvinna.

Okänd fotograf 1970. Vallentuna bildarkiv.

K S Karlssons smidesverkstad. Den gamla smedjan låg där Vallentuna motor nu har sina lokaler och revs 1955. En ny smedja byggdes mellan Tellus-Maskin och Elverket. Den smedjan revs 1985 när Tellus' industrier byggdes om till Vallentuna gymnasium. Inne i smedjan står t v Malm från Åkersberga och K S Karlsson, Sme-Kalle t h

Foto: Jan Ek 1975. Vallentuna bildarkiv.

Smidesmästare K S Karlsson, Sme-Kalle har varit till stor hjälp för bönder och andra vallentunabor med sin stora yrkesskicklighet som hantverkare och smed. Här ses han i arbete i sin smedja byggd i mitten av 1950-talet och riven 1985 i samband med att nya gymnasieskolan byggdes i Tellus'maskins industrilokaler.

Kommuninformation

Nr 5, 1980

Han är en institution i Vallentuna – Smed-Kalle, 79 år.

Inte bara för att han fortfarande driver verkstad i egen regi, utan också – och kanske allra mest – för att han representerar en yrkeskår som är på väg att försvinna. 

Han är den pålitlige hantverkaren som folk kan vända sig till med småreparationer av olika slag. Han kan laga jordbruksredskap och cyklar. Och smida till en ugnslucka.

Men Smed-Kalle själv är ingen säker på att hans sort verkligen är i utdöende. Inte som landets ekonomi ser ut i dag.
- Vi måste nog lära om, säger han. Går vi mot hårdare tider, får vi allt ta tillvara det vi har! Inte bara köpa nytt.

Smed-kalle är självlärd och det var mest av en slump som han hamnade i yrket. I yngre år var han lantbruksarbetare i Närke. Då den godsägare han jobbade för köpte Ekeby gård i Vallentuna följde han med. Men när godsägaren flyttade tillbaka igen blev Kalle arbetslös.

En liten träkåk vid nuvarande Vallentuna Motor blev hans öde. Där jobbade smeden Ragnar Malm som Kalle slog sig ihop med.
Det var ett hett och slitigt göra att vara smed på den tiden. Allt skulle utföras för hand. Ett av de tyngsta jobben bestod i att sätta 30 kg tunga järnringar på vagnshjul.
- Det måste gå fort, berättar Smed-Kalle. Vagnshjulen var av trä och kunde brinna upp om det heta järnet låg an för länge. 

- Vi fick ta järnringarna med tänger och lyfta upp dem på hjulen. Och sedan snabbt ner i kallt vatten! Temperaturskillnaden gjorde att järnet krympte och slöt sig om träet. Man var svettig in på bara kroppen av hetta och ansträngning. Konstigt att man lever än idag…
- Nu för tiden går arbetet så mycket lättare, konstaterar han. Allt smide av större format görs med maskinkraft. Nu arbetar jag också i bekväma lokaler. Den gamla träkåken var opraktisk, särskilt på vintern. Ömsom iskall, ömsom stekhet Vi tände stora brasor i spisen när vi arbetade med smidet. Hettan kunde bli nästan outhärdlig.

År 1955 fick Kalle sin nya cementbyggnad mellan Tellus och Vallentuna Motor. Nu gick det att hålla en mera jämn värme.
I dag har arbetet också fått en annan karaktär. Det mesta jobbet består av svetsning och svarvning.
Smed-Kalles kundkrets har i alla tider bestått av bönder och många har säkert välsignat Kalle när plogen gått sönder mitt under plöjningsarbetet.
Fortfarande kommer bönderna till honom men också privatpersoner hittar vägen till verkstaden.
- Jag lappar lite av varje. Ibland gör jag också en del konstsmide, säger Smed-Kalle. Nyligen smidde jag luckor till en öppen spis åt kommunalrådet Wikström. Och i höstas fick jag en grind till en skyddsmur färdig.

Idag jobbar Kalle 2-3 timmar om dagen.
- Jag vill hålla mig igång, säger han. Det blir för enformigt att gå hemma.

Smed-Kalle har aldrig varit gift. Han har alltid rått sig själv och gillar inte att vara overksam. En del av tiden hemma går förstås åt till att skriva räkningar och sköta bokföringen.
- Skulle man leja folk så lir det snart kaputt, konstaterar han torrt.

Och så trycker folk på för att Smed-Kalle skall fortsätta. De stora verkstäderna tar inte emot sådana här jobb. Och det är så mycket som går sönder…

- Många undrar nog hur du på egen hand kunnat lära dig yrket? Folk säger att du är något av ett ”geni” på området. Listar alltid ut hur du skall laga ett trasigt föremål.
- Det ligger i fingrarna. Man kanske är född sån, tror Kalle. Något betyder det väl också att man som barn fick vara med i de vuxnas arbete. Min barndomsgård ligger i Kväggestorp i Värmland. Mina föräldrar var lantbrukare. På varenda gård fanns det en smedja.
- Särskilda hantverkare kom till gården och reparerade redskapen och då hängde man där hela dagarna. En annan ville ju också tota och hålla på.

Hur ser Smed-Kalle på framtiden? 

Han är nöjd över att arbetet blivit lättare, säger han. Finns det mer att vara nöjd över?
- Jag ser fram emot ett stort varuhus i centrum. Det är besvärligt att behöva resa för att handla det man behöver. Och det nya sjukhuset är också välkommet, säger han. Men jag vill inte klaga. Mycket har blivit bättre. Men det går för fort med utvecklingen. Det är därför som Vallentuna är så+ fattigt. Och så är det tråkigt att många gårdar försvinner.

Smed-Kalle vill förstås inte heller att hans eget yrke skall dö ut.
- Jag har varit ensam i det här jobbet i Vallentuna i flera år, säger han. Nu behövs det nyrekrytering. Men de yngre tycker väl inte att det lönar sig att laga saker. Fast vem vet, det kanske svänger. Kanske någon hoppar på yrket när jag lägger av. Framtiden får utvisa åt vilket håll utvecklingen går.
Maud Lennep

Foto: Yngve Sjögren 1979

Flygfoto över Tellus-Maskins industri i Vallentuna. Vägen framför industrin är Industrivägen och i förgrunden spåren till Roslagsbanan. Den vita byggnaden t h om Tellus är K S Karlssons smidesverkstad, Sme-Kalle