Kerstin Lundqvist

Kommuninfo nr 1, 1976


Kerstin Lundkvist här i en rolltolkning
Rödhårig, eldfängd och helt underbar.
Vallentuna Bildarkiv

Kerstin Lundqvist 

var en mycket älskad folkskollärare i Vallentuna åren 1946 (senast) till 1976 när hon avtackades för lång och trogen tjänst med den så kallade Vallentunanålen.

Det visar sig, märkligt nog, att Kerstin egentligen hette något annat. I födelsenotisen står kort och gott Anna. Tillnamnet Kristina kommer först när hon övergår från att vara seminarieelev till att bli folkskollärarinna i husförhörslängden AIIa:3a (1920-1938). 

Men hon kallades alltså Kerstin och ingenting annat. Förr var Kerstin, Kristina och Stina i stort sett samma namn som Maria och Maja, Johan och Johannes.   

Kerstin var dotter till:

Skomakaren

Erik Wilhelm Lundqvist född 16/1 1871 i Östervåla som hade tagit över skomakarverkstaden i Lundby efter sin far skomakaren Johan Lundqvist som gick ur tiden redan 1892. 

Gift 26/12 1901 med:

Alfrida Mathilda Lindgren född 14/3 1875 i Östervåla

Barn:

1. Erik Ivar född 31/1 1903 i Östervåla
2. Emmy Wilhelmina född 26/2 1906 i Östervåla
3. Anna Kristina "Kerstin" född 1/12 1910 i Östervåla. 
4. Karl Gunnar född 23/5 1914 i Östervåla

Familjen har en egen lite stuga, skriver prästen.

Skomakarens mor, Stina Persdotter född 28/6 1835 i Östervåla, var änka och bodde hos familjen.

Av husförhörslängden runt 1920 framgår att skomakeriet var inrymt i Östervåla Gästgifvaregård.

Kerstin lämnar föräldrahemmet i Östervåla och flyttar till Långtora i Uppsala län 9/11 1937. Hon är 27 år gammal och färdig folkskollärarinna. 

1940 var Kerstin folkskollärare i Malmö och 

1946 hade hon kommit till Vallentuna. 

1950 bodde hon i Svensborg 2 i Rickeby 1:44

1958 bodde hon i Rickeby 1:128 och från 1960 bodde hon i Rickeby 1:208 med adressen Stendösvägen 1 som så många av hennes gamla elever fortfarande minns att döma av en diskussion i Uno Skölds facebookgrupp "Så var det i Vallentuna". 

Kjell Berglöf bidrar med en bild på Kerstin Lundqvists bostad, det vita huset i bildens mitt på
Stendösvägen 1. Helt fantastiskt. Tack!

Kerstin Lundqvist var alltså bosatt i en villa på Stendösvägen 1 (korsningen Allévägen/Stendösvägen) dit hennes elever ofta var välkomna. 

Jag var tyvärr inte en av dem. Jag såg henne på avstånd och ville vara i hennes närhet. Som en virvelvind drog hon fram i korridorer och klassrum. Hon deltog med liv och lust i alla aktiviteter som hade med sång, musik och teater göra. Och som hon hanterade flygeln... Det var magiskt. Det var säkert hon som kompade oss ungar som uppträdde på julfesterna i aulan. 

Och ja, som någon i fb-gruppen skrev, Kerstin Lundqvist jobbade med skolbarnteater på bland annat Ekebyskolan så sent som 1977, dvs långt efter pensioneringen. 

Lärarinnan Kerstin Lundqvist med skolbarnen utanför Röda skolan. I övre raden stående fr v Britt?, Britt Öberg, Siv Pettersson (Jansson,) Gun Hallenberg, Siv?, Ingrid Eriksson (Hammarstedt), Kristina Strid, Britt-Marie?, Maj Lutteman, Lars Bornholm, Maj-Britt Öberg, Lennart Söderström, Göran Ekström (Iveberg), Birgit Kallberg, Hans Andersson, Evy Lööf och Björn Skogström. Rad två på knä fr v Karin Dahl, Hans Johansson (Lifsten), Börje Hofgren och Yngve Tillborg. Sittande längst ner fr v Björn Uhrenius, Harry?, Ulf Sundborg, Olle Bergström, Staffan Lindhé och Christer Viwanger
Fotograf okänd. Vallentuna bildarkiv 1948/49.

Lärarinnan Kerstin Lundqvist tillsammans med skolbarnen. Flera av pojkarna har scoutmössor eftersom det är St Georg-dagen. Bakre raden fr v Börje Hofgren, Ulf Sundborg, Hans Johansson, Lennart Söderström, Staffan Lindhé, Evy Österling, Gunn Hallberg, Hans Andersson, Krister Wivanger, Lars Bornholm och Björn Uhrenius. Mellanraden fr v Göran Ekström, Yngve Tillborg, Gunnar Larsson, Björn ?, Maj-Britt Öberg, Ingbritt Jonsson, Kristina Strid, Katarina Vängby, Harry Blomberg och Olle Bergström. Nedersta raden fr v okänd, Karin Dahl, okänd, okänd, Birgit Kallberg, Kristina Örvi, Ingrid Eriksson. Okänd fotograf 23/4 1949 Vallentuna bildarkiv

Sminkad till oigenkänlighet är Kerstin Lundqvist på den här bilden där hon står trea från vänster bredvid min och Lars Larssons mfl småskolefröken Barbro Sköldunger. Vallentuna bildarkiv menar att bilden togs 1955 men då hade Barbro inte kommit till Vallentuna ännu. Korrekt år är därför 1956.
Vallentuna bildarkiv.
Bildtexten lyder: 
Hjälmstaskolans lärare spelar teater. I bakre raden står fr v Josef Andersson, Barbro Sköldunger, Kerstin Lundqvist, okänd, Ester Åhl Petersson (senare gift med Kurt Wallis Pettersson), Stella Gillberg??, Margit Oppermann och Sören Lundquist. Sittande fr v Bernhard Bengtsson, Kerstin Lindström, Linnea Bengtsson (1910-2003) och okänd.

Lärarinnan Kerstin Lundqvist har teckningslektion i Hjälmsta skola
Foto: Tage Ulverydh 1955. Vallentuna bildarkiv.

Ur Uno Skölds facebookgrupp:

Kerstin Lundqvist o
Kurt Wallis Pettersson

Lars (-Gösta) Larsson skriver:

- Min gulliga skolfröken. 

- Det var ju en otrolig kontrast mellan henne och våran lärarinna innan, bjöd hem oss där hon bodde, tog bra hadn om oss elever. Var en otroligt bra lärare. Favoriserade ingen, var gullig och snäll mot alla. 

Tom Isenstein skriver på fb:

- Min oxå! Jag var stjärngosse i hennes luciatåg i Ekebyskolan. Sjöng staffansvisan. Värmde upp med "monne manne minne".

Tove Gustafson Sätter skriver: 

- Hon hade en teatergrupp med ett antal elever i mellanstadieklassen jag gick i på 60-talet. Väldigt snäll och fin person som gillade barn och som fick oss att våga ställa oss på scen. Vi hade väldigt kul. Vi fick spela en pjäs av Elsa Olenius bland annat och min minnesbild är att Kerstin skulle varit bekant eller vän med henne och möjligen också jobbat på Vår Teater i stan ett tag.

Alfhild Hög skriver: 

- Jag hade Kerstin som lärare i 7:e och 8:e klass 1957-58 då bodde hon i en villa på Allevägen kommer ihåg att hon bjöd hem oss till sig.

Rosemarie Loden Gufors skriver:

- Jag hade henne på ekebyskolan i musik, så fick vi komma till henne i huset på Stendösvägen, den villan vart sedan öppnaförskolan.

Lotta Wassberg skriver: 

- Jag hade Kerstin som klassföreståndare i årskurs 5 och 6. Jättebra ”fröken”. Vi spelade mycket teater. Vi var också hemma hos henne på Stendösvägen ibland.
Årskurs 6 avslutades med en klassresa till Gotland, båt dit och flyg hem. Efter varje måltid där, fick vi tacka för maten med en sång som jag fortfarande kan text och melodi till. Måste övat massor innan resan Förresten så var Josef Andersson med på resan…

Almudena Arques skriver:

- ja, i det fina stenhuset korsningen Allé vägen/ Stendalsvägen blev vi i (skolkören på Ekebyskolan) hembjudna till. Då eldades det i öppna spisen, lästes sagor av Elsa Olenius, och ibland berättade hon om damer som fört Dalcrozerytmiken till Sverige... Huset blev sedermera "Öppna förskolan". Några av äppelträden står fortfarande kvar. På det som idag är " Augustendal".

Stefan Hällsen skriver:

- Om det är samma Kerstin så bodde hon tillsammans med sin syster i villan hörnet Allevägen/Stendösvägen i slutet av 60-talet. Kurt-Wallis hade jag som pianolärare, han var lite speciell men otroligt duktig musiker. Det var bäst att kunna läxan annars låg man risigt till, var livrädd för att spela fel.

Stefan och flera andra berättar att fröken Lundqvist bodde på Stendösvägen 1. När jag frågar om han är säker skriver han: 

- Bombis, numren på alla dom tvärgatorna var numrerade så, vi bodde på Tvärvägen 1

Elisabeth Hallquist skriver:

Kerstin hade en villa längst ner på stendösvägen mot nuvarande väsbygården. Hon ledde också en liten sånggrupp, som hon kallade sjung med oss mamma. Vår dotter Annica Hallquist deltog några gånger i ekebyskolan 1975?

Åse Dethorey skriver: 

Hon var underbar, hade henne från 3’an
t o m 6’an. Vi fick komma hem till henne i hennes fina hus på Stendösvägen. Mycket sång och teater blev det men samtidigt starkt focus på lärande.

Kjell Berglöf skriver:

Hej Monica. 

Angående Kerstin Lundqvist har jag ett svagt minne av att hon var med som skötare/sköterska på de ”vita bussarna”. Alltså den räddningsaktion som genomfördes i andra världskrigets slutskede i syfte att rädda tyska judar. Om detta går att få bekräftat vet jag ej, jag har ej lyckats men tänkte att det kanske kan vara av intresse för dig. Tack för allt du skriver. Önskar dig en fortsatt trevlig helg. Kjelle B

Det var ju väldigt intressant och skulle inte förvåna mig ett dugg. Alla var väl med i Rädda barnen, Röda korset, Hemvärnet och Lottorna när vi var barn. 

Kerstin Lundqvist var nog en typisk sådan. Handlingskraftig och empatisk. Om hon deltog med Vita bussarna så bör det ha varit precis innan hon kom till Vallentuna. 

Någon som minns bättre?

Svensk, ommålad Volvo militärbuss

Vita bussarna (Wikipedia)

var en svensk evakueringsaktion 1945, som leddes av Folke Bernadotte. Dess syfte var att under andra världskrigets slutskede rädda danskar, norrmän och svenskar som satt i tyska koncentrationsläger. Namnet kommer av att bussarna var vitmålade, med röda kors ditmålade på taket, sidan, fram och bak, för att bussarna inte skulle bli tagna för att vara militära mål. 

Liknande förfarande användes vid evakueringsaktionen samma år med Vita båtarna då över 9 000 av Förintelsens offer, de flesta unga kvinnor, skeppades till Sverige med de vitmålade båtarna och röda kors målade på skrovet.

Efter danska och norska påtryckningar och planering räddades enligt vissa uppgifter cirka 15 000 skandinaver och andra nationaliteter från koncentrationslägren i de tyskkontrollerade områdena av Svenska Röda Korset i mars och april 1945. Efter den tyska kapitulationen räddades ytterligare 10 000 människor i maj och juni 1945. Uppskattningarna varierar mellan 19 000 och 30 000 räddade fångar, där Svenska Röda Korset (år 2000) gjorde en beräkning om cirka 15 000. Även internationella judiska organisationer deltog i påtryckningsarbetet för att få aktionen till stånd. Antalet räddade judar har dock aldrig kunnat redas ut, eftersom de transporterade fångarna inte registrerades efter trostillhörighet.

Läs mer om Vita bussarna här.

Kerstin Lundqvist gick i pension 1976. 

Det förstår vi av klippet ovan. Men hon var alltså kvar som resurs och jobbade bland annat med barnteater i skolorna.

Omkring 1980 flyttade hon till adress Torget 2A i Kungsängen där hon bodde med sin syster Emmy till sin död 15/12 1996. 

Systern Emmy 

Lundqvist gift Eriksson

Några av Kerstin Lundqvists forna elever minns hennes syster Emmy som en tillbakadragen kvinna inneboende hos Kerstin. En annan vet bestämt att systern bodde någon annanstans och att Kerstin bodde ensam. 

- Det var bara Josef som smög sig dit och hälsade på ibland, säger han. 

Och så skrattar vi gott. Alla visste. De var som klippta och skurna för varandra de två.

Men låt oss kolla systern Emmy i folkbokföringen:

Systern Emmy Lundqvist född 26/2 1906. Hon lämnar föräldrahemmet och flyttar till Kungsholmen i Stockholm 14/9 1928. Hon ändrar sitt förnamn till 

Emy och gifter sig till namnet Eriksson.  

1940 Hon är kontorist, gift med Erik G som arbetar på Stockholmstidningen AB. Hon har av någon 

         anledning ingen man i hushållet men bor på Sandbacken Mindre 6 i Katarina församling

1950 Emy Eriksson är kontorist, frånskild 15/2 1943 och bosatt på Nytorgsgatan 17 i Katarina förs

1960 Emy har avancerat till sekreterare. I övrigt som ovan. 

1970 Stavar åter sitt namn Emmy. I övrigt som ovan. 

1975 Som ovan. 

1980 Emmy har flyttat till Torget 2A i Kungsängen, Upplands-Bro kommun och bor kvar till sin död.

         Hon överlevde Kerstin med sex år och dog först 3/4 2002 i Kungsängen.  

Emmy bodde alltså inte hos Kerstin. Det hindrar förstås inte att hon kan ha varit på besök där både många och långa gånger. 

Jag har berättat det tidigare men det förtjänar kanske att upprepas. 

Det var vintern 1987

Jag satt i sista vagnen på Roslagsbanetåget och väntade på att det skulle gå.
Vagnen var fullsatt och vädret utanför mörkt, vått och slaskigt. I samma stund som tåget satte sig i rörelse hörde vi alla att någon sprang ifatt tåget och hoppade på i farten. Man kunde göra det på den tiden. I bakänden på varje vagn fanns en "uteplats" med grind. Farligt var det dock. Mer än en våghals har hamnat under tågen på det viset och fått benen avklippta. 

Men Josef klarade sig alltså.
För döm om min förvåning när jag fick se att det var Josef Andersson! Jag hade bara några dagar tidigare varit med och firat hans 90-års dag. Man kan inte säga annat än att han var spenstig.

Det fanns en plats ledig bredvid mig så vi fick en trivsam pratstund på tåget sedan han väl hade pustat ut. Det visade sig att han hade varit gratulerat lärarkollegan Kerstin Lundkvist som just hade fyllt år.

Och det visste ju jag - som alla andra - att det var kärlek med förhinder dem emellan. Icke destu mindre är det fint när man 90 år gammal till och med - med livet som insats - åker på födelsedagsuppvaktning. Han var en väldigt fin man, Josef Andersson. 

Kyrkoböcker: 

Östervåla (C, U) C:10 (1909-1922) Bild 180 (Kerstin föds som Anna Lundqvist)

Östervåla (C, U) AIIa:1a (1896-1905) Bild 1250 / sid 114 (familjen i Lundby)

Östervåla (C, U) AIIa:2a (1906-1920) Bild 1370 / sid 121 (Kerstin hos familjen i Lundby)