Jan Fridegård

Foto ur Vecko-Journalens
julnummer 1943. 

En av Sveriges största författare Jan Fridegård, 1897-1968, levde i och inspirerades av Vallentuna under några år på 30- och 40-talen. Han räknas till proletärförfattarna inom den så kallade statarskolan. 

“Jan Fridegårds väg” och “Lars Hårds väg” visar på författarens avtryck i Vallentuna. 

Det sägs att triologin "Trägudars land", "Gryningsfolket" och "Offerrök" (1940-1949) var inspirerade av Vallentunatraktens historia. Han står för övrigt skriven som upptäckare av en runsten i Täby och en vid Åkerby kyrka norr om Uppsala.  

Såväl Täby som Vallentuna gör anspråk på att vara en del av Jan Fridegård. Han bodde med sin familj under större delen av 1940-talet i Enebyberg, Ensta och Vallentuna. En tid hyrde han också övervåningen i ett hus i runstenstäta Skålhamra. 

"Lars Hård" inspirerad av romanen "Jag Lars Hård" (1935) blev dramafilm 1948 med den tidens stora skådespelare - George Fant, Adolf Jahr, Eva Dahlbeck och Rut Holm -i huvudrollerna. Vallentunas potentater i maktens boning blev så imponerade att såväl Lars Hård som Fridegård själv fick egen väg.  

Min personliga favorit bland Fridegårds böcker är tveklöst "Torntuppen" (1941 som ska ha inspirerats tuppen i tornspiran på Vallentuna kyrka. I den finns inslag av såväl mystik som tron på själavandring. Så ska han också ha varit spiritist övertygad om att han under en seans fått kontakt med sin döde far. 

Sjövillan nedanför Vallentuna kyrka. Här bodde en tid författaren Jan Fridegård och här ska "Torntuppen" ha kommit till.

Foto: Yngve Sjögren 1981. Vallentuna bildarkiv. 

Torntuppen

Handlingen inleds med att torparen Johan From just har avlidit. Hans ande är först förvirrad när den frigör sig från kroppen men förstår sedan vad som hänt. Anden tvingas till en början att hålla sig nära den döda kroppen men kan senare avlägsna sig allt längre bort från den. Torparens ande slår sig ett tag ner hos kyrktuppen på byns kyrka och ser därifrån sin egen begravning. Anden spökar lite hos kommunalrådet för att förmå denne att ge Froms änka drägliga levnadsvillkor. Anden ger sig sedan ut på allt längre färder, träffar på en ande från en mördad flicka och de ger sig tillsammans ut på en lång

 

Ingvar Hirdvall i rollen som den nu döde
Johan From i filmen Torntuppen

färd över det då krigsdrabbade centrala Europa. Efter en tid skiljs de två andarna åt. Froms ande kollar upp att hans änka har det bra, sedan ger den sig ut på sin sista färd bort från jorden som anden hoppas aldrig få se mer.

I förordet till bokens fjärde upplaga, utgiven 1953, kan man läsa Fridegårds egna ord om sin bok: "Och en särskilt stor glädje hade jag av den (= boken) för några år sedan. I en dansk tidning berättades det om några unga motståndsmän som under ockupationen tillfångatagits och dömts till arkebusering av tyskarna. Någon dag innan domen gick i verkställighet fick de insmugglat ett exemplar av "Taarnhanen", som boken heter på danska, i sitt fängelse. Tidningen berättade att bokens innehåll nästan helt tog bort skräcken för döden och jämnade ut de unga frihetskämparnas sista timmar. Det är sådana händelser som gör att en författare inte anser sig ha levat och skrivit förgäves."

År 1952 utgav Fridegård en annan roman, Porten kallas trång, som berättar ungefär samma historia som Torntuppen fast sedd ur de efterlevandes perspektiv. I bägge romanerna heter mannen som avlider i början Johan och han har varit gift med sin hustru i 52 år. I Porten kallas trång tillkommer dock en händelse som saknas i Torntuppen: pengar gömda i en gammal bibel som blir stulna.

Boken har 1995 filmatiserats som en miniserie, (Torntuppen), med Ingvar Hirdwall i rollen som Johan From. Denna filmatisering hämtade material även från Fridegårds roman Porten kallas trång.

Karlbergsvägen 1920. Okänd fotograf. Vallentuna bildarkiv.

Fridegård köpte Bruna Villan i bildens mitt av Anna-Brita

och Sven Dahl. Huset längst till vänster kan vara Ernst

Gustavssons butik och ligger ungefär där ICA Rickeby

ligger idag. Hitom det låg på 1960-talet en bensinmack som 

nästan ingen kommer ihåg.  

Anna-Brita Dahl
Foto: Tommy Jansson för Året Runt.

Anna-Brita Dahl berättade:

- Vi flyttade till Västerås 1945 där Sven blev folkbildningskonsulent och jag lärare. Andra världskriget tog slut och Sven brann för IOGT-rörelsen varför familjen drogs mot Stockholm. Där skulle barnen dessutom få tillgång till flera skolor. Anna-Brita ville emellertid inte bo i stan så familjen sökte sig till förorterna.

- Med fyra barn ville jag ha en villa med egen trädgård, sade Anna-Brita.

Vid samma tid annonserade författaren Jan Fridegård ut sitt hus i Vallentuna till försäljning. Efter några år i kommunen skulle han och familjen flytta vidare till Uppsala. Han ville emellertid inte sälja sitt hus till vem som helst så det gällde för makarna Dahl att göra ett gott intryck. Skolläraren Bernhard Bengtsson lade ett gott ord för dem och 1947 fick de alltså köpa ”Bruna villan” med adress box 268 snett emot Ernst Gustavssons affär eller nuvarande

 ICA Rickeby.

Bruna villan eller Svensborg.
Okänd fotograf
Vallentuna bildarkiv

-Jan Fridegård hade just fyllt 50 år, när vi kom för att titta på huset. De bjöd på kaffe och kaka som hade blivit över från kalaset. Han var mycket trevlig och hade en rar fru.

- Vår dotter Birgitta fick överta flickrummet efter Jan Fridegårds dotter Åse – till stort förtret för Karin som fick dela på barnkammaren med sina båda bröder.

- Birgitta fick till och med ärva skolbänken i skolan efter Åse Fridegård. Edit Lindström, en mörkhårig och vänlig liten dam med knut i nacken, blev hennes skolfröken. Om det berättade hon själv, när hon som Sveriges miljö- och energiminister, 1988 besökte Hammarbacksskolan med mamma Anna-Brita vid sin sida.

Bernhard Bengtsson med författaren
Jan Fridegård 1955

Bernhard Bengtsson berättade 1959:
Som nära granne och vän till författaren Jan Fridegård, som under större delen av 40-talet bodde i Vallentuna, fann jag snart, att vi hade många gemensamma intressen. 

Han var riksantikvariens ombud i Vallentuna och blev min förste vägledare inom runologien och fornminnesvården. När han i slutet på 40-talet flyttade från Vallentuna, blev jag hans efterträdare som riksantikvarieämbetets ombud, ett uppdrag som jag fortfarande innehar.

Bernhard Bengtsson var mannen bakom Vallentuna bibliotek. Det byggdes med hjälp av bidrag från kommunen, landstinget och ABF men också med skänkta böcker. Författaren Jan Fridegård donerade ett hundratal till biblioteket som då låg i en källarlokal i förra, då nya kommunalhuset vid Tuna torg.

Birgitta Albrecht
Foto: Monica Antonsson

Bernhard Bengtssons dotter Birgitta Albrecht berättade 2005:

– Det fanns knappt en nämnd pappa inte satt i. Många tyckte att han var sträng men mot mig var han en ängel, säger Birgitta och plockar fram hans dödsannons. I den står, att han var ledamot av kommunfullmäktige i hela 26 år. Nykterhetsivrare var han också, aktiv inom IOGT med andra lokala kändisar som hushållslärarinnan Anna-Brita Dahl. De bodde grannar sedan familjen Dahl hade köpt och flyttat in i författaren Jan Fridegårds hus.

– Jag var bästis med dottern Åse Fridegård, säger Birgitta. Jag var väldigt ledsen när de flyttade. Sedan lekte vi med barnen Dahl, mina syskon och jag.

Brevväxling
Om jag inte har helt fel så finns en omfattande brevväxling mellan Jan Fridegård och Bernhard Bengtsson på Vallentuna bibliotek. Men jag kan blanda ihop det med en brevväxling mellan Fridegård och en annan författare, kanske Artur Lundkvist. 

Fakta

Jan Fridolf "Fride" Johansson född 14/6 1897 i tvillingarnas tecken - död 8 septemer 1968. 

Han växte upp i ett uppländskt statarhem och tog 18 år gammal värvning. Det innebar tre år som livdragon, erfarenheter som småningom skildrades i självbiografiska romanen "Äran och hjältarna" (1938). 

Familjen

Johan Fridolf "Fride" Johansson född 14/6 1897 i Enköpings Näs.
Gift 29/1 1938 med:

Gudrun Maria Kristina född 16/5 1914 i Söderhamn

Barn:

1. Åse Gudrun Fridegård född 19/12 1937 i Maria Magdalena församling, Stockholm
2. Jan Stefan Fridegård född 18/5 1942 i Hammarby, Stockholms län - död 7/12 2013 i Söderala.

Jan Fridegård (1897-1968) har en egen websida. 

Och det finns ett Jan Fridegårdsällskap som generöst bjuder på information. 

Vice ordförande 2019 var dottern Aase Fridegård Penayo. 

Motiveringen när Jan Fridegård fick "Lilla Nobelpriset" 1967: 

"För hans sakliga genomlysning av ett inre öde, så som det formats under samhällets tryck och för en andlig spännvidd i linneansk och swedenborgsk tradition"

Jan Fridegård växte upp i statarfamiljen Johansson i Hjulsta, Gåde och Övergran. Själv bildade han familj med Gudrun 1937 i Stockholm och var bosatt i Vallentuna och Uppsala.

Jans far var stataren och ladugårdsförmannen Johan Alfred Johansson född 1863 och död 1940. Mor var Anna Lovisa, född Lyster 1858 och död 1928.
Jan hade sex syskon och han var näst yngst.

Jan Fridegård gifte sig med Gudrun Nilsson, född 1914 i Söderhamn, i Stockholm 1937. De träffades på Hurtigs konditori i Stockholm där Gudrun arbetade och Jan brukade besöka. De bosatte sig på Bastugatan 40 i Stockholm.
I december 1937 föddes dottern Aase och i maj 1942 sonen Stefan.
Stefan har sonen Mattias.

Pressklipp finns här. 


Tidslinje

14 juni 1897 

föddes Johan Fridolf, kallad Fride (senare Jan) som det näst yngsta av sju barn i statarfamiljen Johansson på Hjulsta säteri i Enköpings Näs socken. Mor hette Anna Lovisa, född Lyster år 1858 och far Johan Alfred, född From år 1863, men bytte till Johansson.

Enligt husförhörslängden 1896-1899 skriven med föräldrar och syskon i Hjulsta i Enköpings-Näs, Uppsala län

1897 

i oktober flyttade familjen till Gåde by i Boglösa socken där fadern blev ladugårdskarl hos storbonden Anders Petter Andersson.

Enligt husförhörslängden 1896-1903 skriven med föräldrar och syskon i Gådi, Boglösa, Uppsala län

1903 

gick flyttlasset från Gåde till Katrinedals herrgård, ägd av baron Silfverhjelm, i Övergrans socken där Johan Alfred blev ladugårdsförman och stannade till sin pensionering 1931.

Enligt husförhörslängden 1900-1914 skriven med föräldrar och syskon i Övergran

1904

Jan började 6-årig skolgång i Övergrans småskola. Redan under skolåren fick han arbeta som vallpojke.

1910

Jan blev efter skolan kvar på Katrinedal som djurskötare i ladugården och vallpojke.

1915-1918 

Jan tog värvning och blev stamanställd på K 2, Livregementets dragoner på Ladugårdsgärde i Stockholm.

Enligt husförhörslängden 1915-1918 Livregementets dragoner, Stockholm 

1919-1920 

avtjänade Jan fängelsestraff på Långholmen med 8 månaders straffarbete för stöld av linolja tillsammans med kamrater i samband med utryckningen från det militära.

Enligt husförhörslängden 1920-1921 Västmannagatan 56, Gustav Vasa församling, Stockholm

Enligt husförhörslängden 1922-1924 Västmannagatan 56, Gustav Vasa församling, Stockholm

1924 

Jan arbetade som expedit i klädesaffär på Kungsgatan 8 i Enköping. Från den tiden började han skicka in verser och berättelse till Enköpings Posten och senare Enköpings Nyheter.
Under pseudonymen Johan Magerman får Jan två nidvisor införda i ett vishäfte från Edhagens tryckeri.

1927 

fick Jan sin roman ”En bonddrängs väg till Långholmen” publicerad som följetong i syndikalistiska tidningen Brand.

1928 

avled modern på Katrinedal och begravdes på Övergrans kyrkogård. Jan vårdade henne i livets slutskede.

1929 

Jan fick uppdraget att skriva texten till en kantat som framfördes vid invigningen av ny orgel i Övergrans kyrka. Kantorn K M Hagberg hade komponerat och framförde verket men författaren omnämndes inte till Jans stora besvikelse.

1929

Jan gjorde på uppdrag av folkbildaren Carl Cederblad i Uppsala en beskrivning av sin hemsocken Övergran. Sannolikt hans första arvoderade uppdrag.

1930

antog Jan åt sig själv släktnamnet Fridegård. Tidigare signerade han sina alster Fride Johansson, Fride Johannesson eller Johan Magerman.

1930-33

drev Jan ett eget antikvariat på Linnégatan 42 i Stockholm. Källarlokalen var hälsovådligt och han drog på sig TBC.

1931

kom diktsamlingen ”Den svarta lutan” ut, Jan bodde bland annat på Lundagatan 31 i Stockholm

1933

Romanen ”En natt i juli” kom ut. Den skrevs hos fadern som då bodde på torpet Blomvreten i Tillinge socken. Romanen filmades senare med titeln ”När ängarna blomma” med Birger Malmsten i huvudrollen.

1934

vårdas på Sabbatsbergs sjukhus för sin TBC. Efter 8 månader skrev han själv ut sig från sjukhuset.

1935

Romanen ”Jag Lars Hård” kom ut och ”Fridegårds-fejden” med negativa recensioner och påhopp bröt ut. Trilogin fullföljdes med ”Tack för himlastegen” och ”Barmhärtighet” 1936. Lars Hård filmades 1948 med George Fant i huvudrollen.

1937

Gifte sig med Gudrun Nilsson, född den 16 maj 1914 i Söderhamn. De träffades på ett konditori där Gudrun arbetade. De bosatte sig på Bastugatan 40 i Stockholm.

Jag har uppgiften för vigsel till 29/1 1938 men det vill kanske Sällskapet inte skylta med. 

1937

dottern Aase föddes den 19 december i Maria Magdalena församling, Stockholm

1938

Vigsel 29/1 1938

1940, 1944 och 1949

kom böckerna ”Trägudars land”, ”Gryningsfolket” och ”Offerrök” ingående i Vikinga-trilogin ut.

1940

Hjälmsta, Vallentuna (Kyrkosmitts?)

1941

fadern Johan Alfred avled och romanen ”Torntuppen”, som inspirerades av faderns död och återkomst, kom ut. Kommentarer på facebook 2023:

Åke Kvick

Jag har skrivit det tidigare, min farfar kände Jan Fridegård och han bodde och arbetade som lagårdskarl i sjövillan, där bodde även Fridegård. Det är/var tre lägenheter i huset och Fridegård skrev Torntuppen med Vallentuna Kyrkas tupp som förlaga. 

Karin Nylander

Ja, han bodde ju i sjövillan vid det tillfället och hade utsikt upp mot kyrktornet.

Så det är inte helt otänkbart.

1942

sonen Stefan föddes den 18 maj i Hammarby, Stockholms län-

1944

familjen Fridegård flyttade till Vallentuna. Uppgiften stämmer inte. 

1947-49 och 1957-60 

hyrde familjen sommarstugan Svinktorp på Gräsö.

1947

familjen flyttade till Bredmansgatan 7 i Uppsala där den bodde till föräldrarnas död.

1949

inbjöds Jan av greve Gösta Bonde till Katrinedal för att hålla talet på midsommarafton. Jan och Gösta blev därefter goda vänner med gemensamma intressen av bland annat forntiden.

1950-55

familjen Fridegård fick hyra sommarstugan Hällen av greve Bonde på Katrinedal.

1954

Jan upptäckte överstycket till en dittills okänd runsten från 1000-talet i kyrkogårdsmuren till Åkerby kyrka utanför Uppsala. Han hade tidigare upptäckt en dittills okänd hällristning i Täby. Jan var riksantikvariens ombud för sin kunnighet och stora intresse för fornlämningar.

1960

Jan köpte Gunggräna i Dalby socken som sommarstuga. Efter Jans död 1968 köptes den av Uppsala stad och användes som stipendiebostad för kulturarbetare. Den såldes 2009 och av försäljningsintäkten instiftade Uppsala kommun stipendiet till Jan Fridegårds minne på 100 000 kr som delas ut vartannat år med början 2009.

1967

Jan fick Boklotteriets stora pris, kallat ”Lilla Nobelpriset” med motiveringen: ”För hans sakliga genomlysning av ett inre öde, så som det formats under samhällets tryck och för en andlig spännvidd i linneansk och swedenborgsk tradition”.

1968

den 9 februari avled hustrun Gudrun.

1968

den 8 september avled Jan Fridegård. 

Jan och Gudrun är begravda på Gamla kyrkogården i Uppsala och graven pryds av ett kvarnhjul från Gåde. Graven hittar man lättast om man går in genom den mittersta grinden från Kyrkogårdsgatan, den som ligger i förlängningen av S:t Olofsgatan. Inne på kyrkogården tar man första gången till vänster där den tredje graven på höger sida är den fridegårdska.

1968

Jans sista roman ”Hallonflickan” kom ut.