Kungliga Biblioteket har ett förnämligt tidskriftsarkiv som man numera kan nå via internet. I min jakt på Vallentunabor hittade jag härom natten den här historien...
En mordbrännare
Med för mordbrand häktade 70 årige lägenhetsinnehafvaren Petter Andersson från Solberga i Vallentuna hölls i tisdags rannsakning vid extra ting med Danderyds skeppslag.
Den gamle mannen erkände att han anlagt branden hos sig. Det hade skett emedan alla på sista tiden varit så elaka mot honom, särskilt hans dotter och måg, som han afvisat ur hemmet, samt emedan det var öfverenskommet med hustrun, att den af makarna som öfverlefde den andra skulle tända på stugan, så att denna icke skulle tillfalla andra personer.
Stugan och allt hvad Andersson bygde skulle nämligen, enligt kotrakt af år 1867, efter hans död tillfalla stomhemmanet Söderberga, som eges af hemmansegaren Karl Johan Karlsson från Nyby i Vallentuna.
Detta ville nu Andersson förekomma, "emedan de voro så elaka".
En morgon, sedan han kört dotter och måg på porten, anlade han eld i ladugården, men den tog sig icke till följd af kospillningen.
Derefter anlade han eld i sin stuga, fattade bössan och skulle skjuta sig, men skottet befanns borta.
Andersson begaf sig då till skogs, medan stugan brann och man i ruinerna letade efter, som man trodde, hans förbrända lik.
Slutligen upplystes att någon mött Anders Petter Andersson i skogen. Tjugo man utsändes för att leta efter den försvunne. Man hittade honom långt borta vid Mörby, der han ämnade dränka sig.
- Hade ni inte kommit så snart, sade han vid förhöret till kommissarien, stode jag inte här nu.
Anders Peter syntes för öfrigt taga saken lugnt. Han åt och drack med god smak samt sof på natten så godt som aldrig förut förklarade han.
Åklagaren påvisade, hur genom branden nära liggande skog och hus samt en hel by hotades med undergång, som varit viss, derest det blåst mera.
Domaren: - Tänkte inte Andersson på det?
Anders Peter Andersson: - Jo. Derför tände jag på när det var lugnt och marken våt.
Åklagaren betviflade på angifna grunder, att Anders Peter Andersson bekymrat sig om detta.
Målet öfverlemnades med yrkande om ansvar för skada å annans egendom, men rätten ansåg sig icke kunna afgöra målet i dess nuvarande skick, utan uppsköt detsamma.
Norra Hallands tidning Vestkusten
21 september 1898 (se klipp till vänster)
Snyggt "inbördes testamente"
Hallandsposten 20 sept 1898
Enligt detta klipp med samma text hette mordbrännaren Anders Peter Andersson från Solberga som ska vara beläget strax efter Veda när man kommer från Vallentunahållet.
Gubben som brände sin stuga,
därför att "alla voro så elaka" lägenhetsegaren Per Andersson från Solberga i Vallentuna, har för mordbrand dömts till 2 år 4 månaders straffarbete samt tre års vanfrejd och ersättningsskyldighet, meddelar NT.
Upsala Läns Annonsblad
15 oktorber 1898
Åldrig mordbrännare
Med 70-årige lägenhetsinnehafvaren Per Andersson från Solberga by af Vallentuna socken, allmännast känd under namnet "Fasters moster" hölls i tisdags ny ransakning. Andersson hade häktats emedan han, enligt med sin aflidna hustru i lifstiden gjord öfverenskommelse, nedbränt sin stuga på det att ingen skulle ärfva den efter honom, ty "alla voro så elaka mot dem".
Vid 4-tiden på morgonen den 22 sistlidne augusti tände Andersson på, men den i ladugården anlagda elden tog sig icke, hvaremot stugan nedbrann.
Vittnen intygade att, om vinden varit starkare otvifvelaktigt först lägenheten Berghäll, som låg närmast, och derefter hela Söderberga by, der alla uthus äro försedda med halmtak, nedbrunnit.
Andersson dömdes till 2 år och 4 månaders straffarbete samt att 3 år derutöfver vara medborgerligt förtroende förlustig, hvarjemte Andersson förpligtades ersätta målsegare och vittnen.
Fäderneslandet
8 oktober 1898
Arbetskarlen Anders Petter Andersson återfinns i Riksarkivets samling "Frigivna straffarbetsfångar" som No 5598 år 1900 (fånge no 7742 i stamrullan och No 2212 i porträttrullan. Handlingen till vänster skrevs när han frigavs den 10 juli 1900.
Här nämns emellertid inte Vallentuna.
Och jag börjar ana oråd!
Anders Petter (född 13/6 1828 i Taxinge församling, Södermanland) anges vid frisläppandet vara hemmahörande i Skå församling, Stockholms län.
Han har då avtjänat 2 år och 4 månaders straffarbete för mordbrand vilket, påstår man, skulle ha utdömts av Färentuna Härads Rätt den 4 oktober 1898 varpå straffet skulle ha börjat 10/10 1898.
Någon gång under strafftiden ska en förflyttning från Länsfängelset i Stockholm till Centralfängelset i Långholmen ha genomförts.
Anders Petter Andersson förpassades till Hemorten med 22 kr 74 öre på fickan samt en postsparbanksbok med 35 kronor och 68 öre. Beloppet bestod av egna medel och besparad arbetsförtjänst.
Anders Petter Andersson beskrivs ha ordinär kroppsbyggnad och vara 170 cm lång med blek hy, ordinär mun, rak nästa och gråblå ögon. Såväl skägg som hår var gråsprängt. Han vägde vid ankomsten 73 kg.
Centralfängelset Långholmen (AB) DIIIag:1 (1882-1914) Bild 100 (inskriven som 206 å Långholmen)
Centralfängelset Långholmen (AB) DIIIda:11 (1895-1899) Bild 3100 / sid 306 (fångens biografi)
Vissa fångar blev intervjuade
Och bland fängelsets biografier finns Anders Petter Anderssons berättelse:
Det är bara ett fel. Den utspelar sig inte i Vallentuna...
Föräldrarna, som voro mindre jordbrukare i närheten af Mariefred, äro döda för långt tillbaka.
Har en bror, som är skomakare i Stockholm, och en som är verkstadsarbetare i Södertelge samt en syster som tillsammans med sin man innehar de aflidne föräldrarnas hemman. Syskonens ekonomiska och sedliga förhållanden uppgifves vara goda. En bror, som en tid arbetade vid Rörstrands porslinsfabrik, samt en syster äro döda. Sistnämnde bror var upprepade gånger straffad för stöld.
 |
| Anders Petter Andersson |
Gifte sig vid omkring 35 års ålder med Anna Sofia Olsdotter som afled den 21/4 1898. Hon uppgifves ha varit en bra hustru. Har en dotter, som är gift med en arbetskarl i Skå.
Tills han konfirmerats oklanderlig.
Ingen skola. Kan läsa någorlunda men ej skrifva.
Kom då han lämnade hemmet ut att tjäna och fortsatte dermed tills han 1865 af sin dåvarande husbonde fick den å andra sidan omnämnda lägenheten upplåten åt sig. Genom att odla och i Stockholm afyttra potatis, köksväxter och frukt har han skaffat sig en ganska god bäring och säger sig ha åtskilligt med pengar på banken.
Lärt något yrke eller handtverk? Är kunnig i gröfre snickeri.
Fört sysslolös lefnad? Nej. Har förutom varit en flitig arbetare.
Varit fallen för dryckenskap? Ej i högre grad.
Såsom minderårig begått brott? Nej.
Hvilken anses orsaken varit till brottet? Skadebegär.
Under hvilka omständigheter begicks desamma?
Då hustrun dog, flyttade dottern och svärsonen hem till Andersson för att hjälpa honom på gamla dagar. Då han utsett en annan person till man åt dottern och denna alltså gift sig mot faderns vilja, var enigheten redan från början mindre god.
Ännu sämre ställdt blef det, sedan de kommit tillsammans. Andersson ville styra efter sitt hufvud och dottern och svärsonen efter sitt. Härtill kom att Andersson äfven lefde i fiendeskap med ägaren till jorden. För att å ena sidan hindra denne senare att komma i besittning af de å lägenheten uppförda husen och å andra sidan beröfva dottern och svärsonen en del af deras arf, beslöt Andersson att offra sina byggnader åt lågorna och satte därför eld på dem.
En rätt betydande penningesumma, som han gömt i en vägg i stugan, kläder och öfriga inventarier blefvo härvid byte för elden.
Andersson själv begaf sig efter eldens anläggning åt skogen, där man fick hålla skallgång efter honom en hel dag, innan han infångades. Det var ute i vattnet, där han förmodligen ämnade dränka sig, som man grep honom.
Andersson har sedan långt tillbaka åtnjutit mycket dåligt rykte i sin hemtrakt och den allmänna önskan lärer där vara, att han aldrig mer måtte återkomma. Öfver bordet visar han ej den ringaste ånger utan lägger tvärtom i dagen den största skadeglädje öfver att han kunnat beröfva ofannämnda personer så mycket egendom.
Utdrag ur rättegångshandlingarna
Dömd för mordbrand av Färentuna Härads Rätt och ingenting annat.
Genom hvad Andersson erkänt och i öfrigt i målet förekommit lagligen styrkt att sedan Andersson åren 1865-1867 på sin och sin hustrus lifstid fått åt sig upplåten nyttjanderätten till ett å 5/96 mantal i Söderberga by i Skå socken beläget område, kallat Solberga, under villkor bland annat, att efter makarna Anderssons död de å lägenheten då befintliga åbyggnader skulle utan ersättning tillfalla jordägaren och Andersson å lägenheten uppfört ett boningshus och en ladugårdsbyggnad han i afsikt att förhindra, att dessa byggnader tillfölle nuvarande jordägaren, hemmansägare Karl Johan Karlsson, på morgonen den 22 augusti 1898 satt eld å byggnaden, af hvilka boningshuset fullständigt nedbrunnit.
Där ser man...
Tidningar över hela landet hade alltså fel, när de skrev om mordbranddramat och Anders Petter Andersson i Solberga, Vallentuna, 1898. Notiser och artiklar tycks, sedan de väl en gång hade skrivits, ha spridits vidare till alla andra tidningar i landet. De är ofta kopierade rakt av. Samtliga skrev därför också att Anders Petter Andersson hade rannsakats och dömts vid ting i Danderyds skeppslag.
Men det var alltså inte sant.
Det stora mordbrandsdramat utspelade sig i Skå och ingen annanstans. Någon skrev fel och alla andra följde efter i månader. Till och med när de refererade domen var Vallentuna som brottsplats på tapeten. Tänk, så tokigt det kan bli...
Så tji fick jag som letar Vallentunahistoria.
Det förklarar ju varför jag inte kunde hitta karln i våra trakter. Och knappt Solberga heller fast det finns ett litet Solberga (eller åtminstone en busshållplats som heter så) strax bortom Veda.
Men nog är det ändå en spännande historia...
Anders Petter Andersson
släpptes från Långholmen 10/7 1900 efter avtjänat straff. Han sägs vara en duktig korgflätare och hans uppförande hade varit gott. Han begick emellertid självmord en kort tid efter frigivningen, står det i biografihandlingen. Vid kontroll med dödboken visar det sig att han bara överlevde sin frigivning i 13 dagar. Kanske hade han helt enkelt ingenstans att ta vägen.
Anders Petter Andersson född 13/6 1828 i Taxinge, Södermanlands län - död 23/7 1900 i Solberga, Skå
Änkling efter Anna Sofia Olsdotter som dog 21/4 1898 i Solberga, Skå socken.
 |
| Skå (AB) AI:17 (1891-1899) Bild 930 / sid 81 |
.jpg) |
Längst ut i kanten på samma husförhörslängd står:
Hängde sig själf 23/7 1900. Häktad för mordbrand den 22/8 1898.
Betyg 25/8 1898. Afgår 10/7 1900 - 2 år 4 mån. Förlust av förtroende 3 år till 10/7 1903 |
 |
Skå (AB) FI:2 (1896-1936) Bild 110 / sid 5
I församlingens dödbok står att Anders Petter Andersson jordfästes (i tysthet) som det alltid står
vid självmord. Ja, det står faktiskt hängning och självmord också. Av någon anledning har man sökt och fått tillstånd av Ks Befalln. hofr i Stockholms län för begravningen den 2/8 1900. Kanske misstänkte
man att han var mördad...
Vill man veta om han hade en massa pengar på banken, som han sa,
så får man leta reda på hans bouppteckning.
Därmed är det väl slut på den här historen!
Såvida inte denna tidningsnotis från 1895 - som också spreds över hela Sverige - handlar
om samme Anders Petter Andersson från Vallentuna. Det är i så fall en helt annan historia.
Men tills vidare får notisen helt enkelt ligga kvar här. |
 |
Norrtälje tidning 7 sept 1895
DN 4 sept 1895 |
Stockholmsvisit som blef allt för dyr.
I söndags anlände från Vallentuna en dräng, Anders Petter Andersson, till Stockholm.
Samma dag på middagen uppträdde Andersson på Engelbrektsgatan, hoppande och gestikulerande.
Då Andersson till följd af sitt beteende måste anhållas af polis, satte han sig till så kraftigt motstånd, att ordningens väktare måste i åkdon forsla honom till polisstationen.
Häktad och inställd i polisdomstolen, erkände Andersson hvad som lades honom till last. Han dömdes att böta för fylleri 10 kr, för förargelseväckande beteende å gata 15 kr samt för våldsamt motstånd mot polis 60 kr eller tillsammans 85 kronor.
.jpg)
