 |
| Sven Sjönell |
Sveriges allra största artister.
Vad som inte står i Aftonbladet är att Sven Sjönell, hans fru Agneta med söner i många år bodde i Snapptuna, Vallentuna. Han engagerade sig politiskt i centerpartiet och var den som fick in även mig i kulturnämnden. Som ledamot av kulturnämndens musikkommitté såg Sven till att jag fick fria händer när det gällde att inventera allt av talanger i kommunen. Själva hade man gett upp och slagit igen butiken. Några månader senare genomförde vi kulturdagar i dagarna tre med 400 medverkande på scenen. Kulturkansliet tog åt sig "äran" men vafan... Ur det uppstod exempelvis Vallentuna Revyn som överlevde i ett kvarts sekel trots frånvaro av all form av nödproviant från kommunens sida.
Av orsaker som jag inte känner till eller har glömt så bytte Sven parti 1986 och blev moderat (Se: Magiska Möten om Ingrid och Carl-Erik Wikström). Tillsammans med kulturnämndens dåvarande ordförande Leif Magnusson (M) var han den verkliga eldsjälen för bevarandet av Centrumbion. De såg bland annat till att bion fick bättre maskinell utrustning och nya stolar utrangerade från Narrenteatern på Gröna Lund. Bakom det stod naturligtvis också Ove Hahn (M) som vid sidan av kulturnämnds- och andra politiska uppdrag var artistchef på Gröna Lund och alltså hade känningar. Det var bara tack vare Sven och Leif som bion fick leva kvar - i stark motvind av partibröderna som tyckte den var tjafs och ville riva byggnaden till förmån för ett parkeringsgarage. (Det lyckades de inte med förrän 2018.)
Sven kunde det där med bio. Han hade en bakgrund inom filmen som de lokala makthavarna aldrig hade kunnat drömma om. En klok kommunledning hade tagit det tillvara men så klok har Vallentuna kommun av någon anledning aldrig varit. I stället har vi gett utrymme för stolpskott som Örjan Lid! Det är f-n inte klokt.
Sven lämnade moderaterna. Som så många andra moderater genom åren blev han väldigt illa behandlad. Han lämnade även Vallentuna. Därmed var Centrumbions öde beseglat. Sedan dess har ruljansen där skötts trist och amatörmässigt och just därför blivit ointressant. Allt medan kåken har förfallit. I dag är det väl ingen som ens tänker tanken att den skulle kunna restaureras och bevaras. Borta för alltid är idealismen och känslan för det gamla genuina.
Jag vet att Sven var väldigt bitter på moderaterna i Vallentuna och i synnerhet dåvarande kommunalrådet. Han blev, som sagt, mycket illa behandlad. Han hånades för sitt oegennyttiga arbete för kommunen och kördes över av partivännerna. Fult är ordet, sa Bull.
Sven for till stan och gjorde karriär, skulle man kunna säga. Han blev nästan störst i Nöjessverige. Men sanningen är att han var störst hela tiden, fast han sällan talade om det. Och nu är han alltså borta. Han dog i lördags. Arne Weise berättar hur fasansfullt det var.
Aftonbladet
Arne Wiese är i sorg. Inte nog med att han förlorade vännen Magnus Härenstam.
I lördags dog även hans manager och nära vän Sven Sjönell.
– Det är förjävligt, säger den folkkära programledaren.
På en dag förlorade Arne Weise två av sina närmsta vänner – Magnus Härenstam och Sven Sjönell, som båda dog i lördags.
Arne Weise lärde känna Magnus Härenstam på 70-talet när de båda arbetade på SVT och Sven Sjönell var under många år Arne Weises manager.
Sven Sjönell är något av en doldis men har haft en lång karriär i film- och tv-branschen och har bland annat spelat i ”Fröken julie” och arbetat som inspelningsledare för ”Smultronstället”. Dessutom har han varit chef på engagemangskontoret på SVT då hans uppdrag var att förhandla ersättning för artister och skådespelare På 90-talet startade Sven Sjönell och Vicky von der Lancken Sveriges första agentur för skådespelare och artister, Agenterna.
Bland de många svenska skådespelare och artister som anlitade Agenterna finns bland andra Peter Haber, Petra Nielsen, Robert Gustafsson, Povel Ramel och Mikael Persbrandt.
Behöll Arne Weise som enda klient
För några år sedan avvecklade Sven Sjönell sitt engagemang i Agenterna men han behöll en enda klient – Arne Weise.
Sven Sjönell var Arne Weises agent fram till för ett år sedan när han blev alltför sjuk.
I dag sörjs han av sin vän.
– Jag glömmer aldrig när jag jag fick Kristallens hederspris 2013. Jag hade fått ett eget bord och då kommer Agneta (Sven Sjönells fru, reds anm.) dragandes med en kärra med två gastuber. Efter kärran kommer Sven med en käpp, säger Arne Weise och skrockar.
Arne Weise har känt Sven Sjönell sedan han började jobba med radio och tv för drygt sextio år sedan.
– Han har jobbat med de flesta av Sveriges största skådespelare. Han var en stor kille, men tyvärr hade han börjat tyna bort. Det är väldigt tragiskt.
Jag har nog inte riktigt smält det än, men jag ska göra det nu.
Sven Sjönell led av lungfibros, en obotlig sjukdom som gör att lungorna fungerar allt sämre.
– Han hade svårt att andas, det var därför han var tvungen att ha de här syrgastuberna. Det var en djävulsk död, jag önskar den inte ens på mina värsta fiender. Det är hemskt att kvävas ihjäl sådär, gräsligt.
”Är lite chockad”
Arne Weises röst stockar sig när han berättar om vännen som hjälpt honom så mycket.
– Jag är lite chockad. I åratal talades vi vid flera gånger i veckan om allt mellan himmel och jord. Jag är ju lite grann av en solitär som trivs ensam men Sven betydde oerhört mycket för mig som vän och medmänniska. Han var klok och kunde spelet. Jag bollade ofta olika saker med honom. Det han inte kunde om tv det vet jag inte om det finns.
Att han dessutom förlorat två nära vänner på samma dag gör sorgen ännu tyngre.
– Det är för jävligt helt enkelt. Jag själv är ju inte någon ungdom längre, vi får se hur länge jag är kvar. Men jag är seg.
Berättade sällan om sitt arbete
Sven Sjönells son Jan Sjönell berättar att hans far sällan berättade om sitt arbete.
– Det är väl egentligen först på senaste tiden som jag har börjat förstå hur mycket han hade varit med om och hur mycket han hade gjort. Jag tror han har betytt mycket, han var ju med sedan tv:s barndom. Jag har blivit mer och mer imponerad nu när jag har läst och förstått vad han har gjort.
Han verkar ha varit lite av en doldis?
– Ja och han var nog lite av en doldis hemma också. Det är först de senaste tio åren som han började berätta olika typer av historier. Vi försökte in i det sista få honom att skriva några memoarer, han hade ju väldigt mycket film- och tv-historier. Men han var inte riktigt pigg på det så det blev som det blev.
Jan Sjönell sörjer sin far, men säger samtidigt att det var tungt för honom de sista åren. Han berättar också att hans far somnade in lugnt och stilla.
– Det är sorgligt och ledsamt att han har lämnat oss men han har egentligen inte haft något liv det senaste året. Han blev nästan 88 år och har haft ett väldigt händelserikt, spännande och bra liv.
***
Jag ska leta och se om jag inte har några lokala klipp från när det begav sig också.
Men jag vill också tacka dig Sven för att jag fick lära känna dig.
Du var den snällaste och klokaste.
En av de allra bästa människor jag mött.
***
Den här artikeln handlar om Sven under de år han bodde i Vallentuna.
Kerstin Hallert skrev.
Jag gissar att detta klipp är ur Aftonbladet.
Det ser ut så.
***
Den här artikeln handlar om Sven under de år han bodde i Vallentuna.
Kerstin Hallert skrev.
Jag gissar att detta klipp är ur Aftonbladet.
Det ser ut så.
Södra Roslagen
25 februari 1987
Södra Roslagen
28 oktober 1987
Södra Roslagen
27 april 1988
Södra Roslagen
15 juni 1988
Södra Roslagen
16 november 1988
Tack Agneta!
Allt gott till dig och familjen!
Troligen 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar